Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Lauri Ingman, Finlands kyrka efter 1809. Föreläsningar å Uppsala Universitet i september 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Q0
l. ingman
är ju även, att de olika religionssamfund, vilka funnits på det
ryska rikets oerhörda område, överhuvud åtnjutit tämligen
stor frihet, blott de avhållit sig från varje försök till
missions-eller propagandaverksamhet på den grekisk-katolska kyrkans
område. Sistnämnda kyrka har den ryska statsmakten ansett
såsom ett viktigt stöd för sig, och därför strängt undertryckt
alla försök att vare sig utifrån religiöst inverka på dess
medlemmar eller att inifrån omgestalta densamma beträffande lära,
leverne eller organisation.
Först under den tid av politiskt förtryck, som började vid
slutet av senaste sekel och sedermera, med ett kort mellanrum,
fortfor ända tills Finland löste sig från sin förening med
Ryssland, fick Finlands kyrka i någon mån känna ett starkare
menligt inflytande av sitt beroende av Rysslands kejsare. Det bör
dock påpekas, att den konflikt, som väckte största uppseende,
konflikten med anledning av den överhetliga befallningen att i
kyrkorna uppläsa den år 1901 med förbigående av Finlands
lantdag utfärdade värnepliktslagen, ingalunda hänförde sig till
kyrkans religiösa eller sedliga verksamhet, utan föranleddes av
den för Promulgationen av lagar i landet av gammalt
bestående ordningen. Att i detta fall tala om kyrkligt förtryck
skulle sålunda ge en oriktig föreställning om vad saken gällde.
Det var rätt och slätt fråga om politik, ingenting annat. Sedan
de ryska makthavandena funnit, att konflikter av det slag, som
den nämnda, i hög grad voro ägnade att uppegga det finska
folket till motstånd emot deras förehavanden, skyndade de sig
att ordna sakerna så, att deras olagliga stadganden
promul-gerades utan att därtill fordrades någon åtgärd av det finska
prästerskapet. — Ett verkligt frångående av det förfarande, som
dittills iakttagits i kyrkliga frågor var, när den ryska
ministerstatssekreteraren för Finland under Bobrikoffs tid, von Plehve,
underlät att föreslå avlåtande av proposition till Finlands
lantdag beträffande biskopsmöte. Ett’ lagförslag i ärendet hade
godkänts av 1898 års kyrkomöte, men von Plehve, som, med
skäl, ansåg inrättandet av ett samband mellan de skilda stiftens
styrelser ägnat att stärka Finlands lutherska kyrkas ställning,
lade ärendet under gröna klädet. Följden blev, att sagda
förslag blev definitivt fastställt först tio år senare, 1908. Ännu
må nämnas, att då den finska senaten under generalguvernör
Seyns tid fått vika för en rysk-qvasifinsk sådan, såsom chef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
