Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Lauri Ingman, Finlands kyrka efter 1809. Föreläsningar å Uppsala Universitet i september 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l. ingman
— för närvarande utgör det några och femtiotusen eller c:a i ,7 %
av Finlands befolkning — hade det legat nära till hands, om
man på ryskt håll velat komma åt landets lutherska kyrka, att
spela ut denna finska grekisk-katolska kyrka emot densamma.
Så har emellertid överhuvudtaget icke skett. Den
grekiskkatolska kyrkan, vars bekännare till största delen bygga och
bo i det östligaste Finlands avlägsna, fattiga och i såväl
ekonomiskt som andligt hänseende efterblivna ödemarker, har fört
en obemärkt, anspråkslös tillvaro, ända tills man i samband
med förryskningssträvandena de sista tvenne årtiondena av
Finlands förening med Ryssland började begagna densamma
såsom en propagandainstitution för utbredande av ryskt språk,
ryskt åskådningssätt och den grekisk-katolska tron. Hade dessa
strävanden fått tid på sig, skulle otvivelaktigt svåra konflikter
uppkommit — de uteblevo ej heller nu helt och hållet — och
helt säkert hägrade för systemets förkämpar den tid, då den
grekisk-ryska kyrkan vore den i Finland av staten särskilt
omhuldade, sedan den lutherska skjutits åt sidan. Härav blev
intet — hela systemet drunknade i Ryssland i ett blodigt kaos,
ur vilket den dag, som är, ännu ingen utgång synes. Finland,
och därmed även Finlands lutherska kyrka, räddades såsom
genom ett under, från att neddragas i detta hav av elände.
På utvecklingen av Finlands kyrkliga liv efter år 1809 har
självfallet den allmänna politiska, sociala och kulturella
utvecklingen i landet starkt inverkat. Senare delen av Alexander I
och hela Nikolai I tid, således tiden intill medlet av 1850-talet,
gick i Ryssland och Finland i stillaståendets eller rent av i
reaktionens tecken. Även på det kyrkliga området var man denna
tid ängslig för alla noviteter. Emellertid låta, såsom känt,
varken det religiösa eller det nationella livets yttringar klavbinda
sig av de maktegandes önskningar. I Finland inträffade det
egendomliga, att just den tid, jag här nämnt, såväl i religiöst
som i nationellt hänseende blev en stor väckelsetid. Just under
dessa tunga dagar uppflammar och utbreder sig som en löpeld
den savolax’ska och österbottniska nypietismen under ledning
av bonden Paavo Ruotsalainen och ett antal österbottniska
präster. Då uppdragas riktlinjerna för den nationella
finskhets-rörelsen av Johan Vilhelm Snellman. Då samlas den finska
folkkulturens värdefullaste minnesmärken, Kalevala sångerna, av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
