Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Lauri Ingman, Finlands kyrka efter 1809. Föreläsningar å Uppsala Universitet i september 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finlands kyrka efter 1809 305
för ecklesiastikexpeditionen i senaten fungerade en rysk amiral,
nominellt finsk medborgare av evangelisk-luthersk
trosbekännelse, vilken dock, även han, välvilligt och efter förmåga sökte
styra det finska kyrkoskeppet i gamla, beprövade farled.
Indirekte har, det är min övertygelse, vilken jag visserligen
icke kan bevisa med hänvisning till några dokument, det hot,
den fara, som för Finlands kyrka självfallet innelegat däri, att
den grekisk-ortodoxa ryska kejsaren varit dess överhuvud,
verkat därhän, att de ledande finska kyrkomännen, särskilt på
1860-talet, då en viktig omorganisation av den finska kyrkan
ägde rum, sökt giva kyrkan en i förhållande till statsmakten
så oberoende ställning, som möjligt. Jag återkommer senare
till, vad i detta syfte då stadgades. Här vill jag blott såsom
min uppfattning uttala, att Finlands kyrka knappt nog
exempelvis i nurådande förhållanden, skulle vunnit det mått av inre
självständighet, vilket Alexander II ansåg möjligt giva
densamma. Visserligen avprutades åtskilligt från vad man på
ledande finskt kyrkligt håll planlagt, men anmärkningsvärt
mycket bestod dock provet både i Hälsingfors och Petersburg.
Av största betydelse har självfallet varit, att samtliga de
Finlands kyrka berörande ärenden, vilka berott på kejsarens
och storfurstens avgörande, i Finlands senat beretts av finska
män och jämväl för monarken föredragits av finsk man. Endast
under förtrycksperioden ägde undantag från denna, i Finlands
konstitution grundade regel rum. Av betydelse har även det
stadgande varit, att föredraganden av kyrkliga ärenden i
ecklesiastikexpeditionen i Senaten lagenligt varit en prästman. Allt
detta har självfallet varit ägnat att giva inflytande åt finska
kyrkliga synpunkter vid de Finlands kyrka berörande ärendenas
avgörande i Petersburg. Då härtill kommit, att kejsarens makt
i utnämningsfrågor varit starkt begränsad genom stadganden
om förslag och val, tror jag mig våga det påstående, att
Finlands kyrkliga angelägenheters ledning och avgörande, även
där den de jure ankommit på monarken, de facto dock
överhuvud legat i finska händer.
I samband härmed må följande omständighet påpekas.
Sedan »gamla Finland» kort efter Finlands förening med
Ryssland återförenats med Finland, förefanns på Finlands område
även en anmärkningsvärd grekisk-katolsk kyrka. Även om
antalet medlemmar i denna kyrka icke var synnerligen stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
