Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Lauri Ingman, Finlands kyrka efter 1809. Föreläsningar å Uppsala Universitet i september 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21)8
L. lNGMAN
Det Nordströmska förslaget utkom vid en tidpnnkt, då
vågorna i kampen mellan den på 1820- och 1830-talet mäktigt
uppflammade nya pietistiska väckelsen och den officiella
kyrkligheten ännu gingo höga. Kyrkolagsförslaget ansågs, icke utan
skäl, såsom ett uttryck för den senare, och blev i följd därav
föremål för en synnerligen skarp, näppeligen alltid fullt rättvis
kritik från pietistiskt håll.1 De förnämsta anmärkningarna gällde
följande omständigheter. I förslagets 1 §, som upptog
stadgande rörande »den uti Storfurstendömet Finland herrskande»
evangelisk-lutherska kyrkans bekännelse, omnämndes av de
lutherska symbola endast den oförändrade Augsburgiska
bekännelsen.2 Häri såg man, eller ville se, »det oerhörda tilltaget
att, medelst utmönstrandet af kyrkans flesta symboler, öppna
dörren för den af tidsandan gynnade laxa christendom, som
slutligen icke har ens skalet af den rena läran qvar.»3 Med
större skäl gjordes anmärkningar mot att stadgarna angående
sammankomster för enskilda andaktsövningar i ett
kyrkolagsförslaget bifogat förslag till förordning »angående åtskilliga med
Kyrkoväsendet sammanhängande ärender» väsentligen grundade
sig på 1726 års konventikelplakat. Den föreslagna förordningen
började med satsen: »Sammankomster i enskildes hus till
anställande af andaktsöfningar, därvid från närmare eller fjermare
håll kände och okände, i större eller mindre mängd, på eller
utan kallelse, sig infinna, må ej tillåtas.» Självfallet måste ett
sådant stadgande hos de pietistiska kretsarna, vilkas
andaktsövningar i hög grad tagit formen av gudstjänster i hemmen,
och vilka mycket kännbart fått smaka följderna av
konventikel-plakatets stadganden, väcka den allra största bitterhet.
Slutligen tillskrevs, icke utan skäl, förslaget av dess pietistiska
vedersakare en utpräglat hierarkisk, för ali lekmannaverksamhet
inom församlingen främmande prägel.
1 Ett antal hithörande utlåtanden (på svenska) ingå i: E. G. Palmén,
j869 vuoden kirkkolain vanhemmista esitöistä, Finska Kyrkohist. Samfundets
Årsbok IV, s. 95 —128.
2 Den föreslagna formuleringen lydde: »Den uti Storfurstendömet
Finland herrskande evangelisk-Lutherska kyrkan bekänner den rena evangeliska
läran, sådan som den, grundad i den Heliga Skrift, genom den oförändrade
Augsburgiska Bekännelsen förklarad är och genom Upsala Kyrkomötes
beslut af år 1593 antagen blifvit».
3 Ur kapellanen, sedermera professorn C. G. von Essens utlåtande,
Palmén s. 104.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
