Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Lauri Ingman, Finlands kyrka efter 1809. Föreläsningar å Uppsala Universitet i september 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°° l. ingman
bade redan år 1908 avgivit ett i huvudsak tillstyrkande
utlåtande beträffande det lagförslag, som i ärendet uppgjorts, vadan
genomförandet av denna lagstiftningsåtgärd icke står i direkt
samband med förändringen i regeringsformen. Däremot har
Finland förskonats från ett brådstörtat skiljande av kyrkan ifrån
staten, konfiskation av kyrklig egendom m. m., varpå senaste
tid haft att uppvisa avskräckande exempel på andra håll.
Den djupaste orsaken till att Finlands kyrka sålunda
kunnat, tämmeligen ostörd av de senaste tidernas stormar, i likhet
med systerkyrkorna i väster fortsätta sin verksamhet på
gammal grund, ligger helt säkert däri, att en stor del av det finska
folket omfattar sin kyrka med kärlek och icke önskar
omstörtningar i dess yttre eller inre förhållanden. Man kunde ju
visserligen tvivlande fråga, huru det månde förhålla sig härmed,
och hänvisa på skändandet av kyrkor och mördandet av präster
under upproret 1918 ävensom på det i Finland mycket starkt
representerade socialdemokratiska partiets kända kyrkofientliga
ståndpunkt. Till förklaring av ■— ingalunda försvar för —
excesserna under upproret, vilka ju visa, utom en oerhörd råhet,
ett bittert hat mot kyrka och prästerskap, må dock anföras, att
på särskilda orter under upproret rena förbrytarelement
övertogo ledningen. Särskilt synes detta varit fallet på de orter,
där de mest upprörande våldsgärningarna ägde rum. Jag
fruktar att man, tyvärr, skulle riskera att få se ungefär detsamma
nästan var som helst, där samhällets avskum fått ledningen i
sina händer. Anmärkas bör även, att en ganska allmän
erfarenhet under upproret var, att just av ovannämnd anledning
den bittraste förföljelsen riktades mot de särskilda orternas
bästa, ledande personer, sådana, vilka jämväl i fråga om sina
arbetares och underhavandes behandling och förbättrandet av
deras ekonomiska förhållanden gått i spetsen envar på sin ort.
Det vore därför orätt, att av de oerhört upprörande
våldsgärningar, vilka under upproret utfördes, draga den slutsats, att
hela det stora folklager, som förmåtts ansluta sig till de
upproriskas led, skulle godkänt det förhållande till kyrka och
prästerskap, vilket i dem tog sig uttryck. Otvivelaktigt
tillkommer den social-demokratiska ledningen, vilken under åratal
predikat fiendskap mot kyrka och prästerskap, ett oerhört ansvar
för vad som skedde, men rättvisan fordrar dock det uttalande,
att förhållandena under upproret på många orter helt och hållet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
