Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Lauri Ingman, Finlands kyrka efter 1809. Föreläsningar å Uppsala Universitet i september 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLANDS KYRKA F.FTER I 8og 329
växte ledningen över huvudet. Ett känt faktum är även, att
ingalunda alla de kretsar, vilka vid riksdagsvalen rösta med
socialdemokraterna, gilla den socialdemokratiska ledningens
kyrkofientliga ståndpunkt. Tvärtom finnas bland de
socialdemokratiska väljarskarorna talrika trägna kyrkobesökare, vilka
t. ex., för att nämna ett enda, på det bestämdaste motsätta sig
religionsundervisningens uteslutande från skolornas läroplan, för
vilket den officiella socialdemokratin även hos oss arbetar.
Vårt folks förhållande till kyrkan är bättre, än man på grund
av nämnda bedrövliga symptom kunde vara böjd för att
antaga. Uppmärksamhet påkallar vid bedömandet av föreliggande
fråga den omständighet, att ungdomen icke blott överhuvud
besöker skriftskolan utan även låter konfirmera sig och att ingå-
o o
endet av äktenskap inför civil myndighet icke vunnit någon
synnerlig popularitet — omständigheter av vilka man
visserligen icke heller bör draga alltför vittgående slutsatser. För
övrigt är den religiösa vakenheten ävensom kyrkligheten,
särskilt även sådan den visar sig i kyrkobesök, olika i olika
delat-av landet. Våra religiösa folkrörelser under det förgångna
seklet lia självfallet i detta avseende utövat det allra största
inflytande.
Början av senaste sekel var i Finland i religiöst avseende
i stort sett en avdomningens och likgiltighetens tid. Den äldre
pietismen, som genom en Abraham Achrenius’, Johan Vegelius’
den äldres och yngres och andra varmhjärtade och nitiska
prästers verksamhet fått djupa rötter hos vårt folk, fortlevde
visserligen i stillhet, särskilt i sydvästra Finland, där dess
verkningar ännu den dag, som är, förspörjas. Oberoende av denna
riktning funnos vid början av seklet jämväl enskilda prästmän
vilka med nit och värme fullgjorde sitt prästämbetes åligganden.
Men i stort sett var tillståndet nedslående. Predikan skildras
av sakkunniga, präster och lekmän, såsom tom och torr; livet
på prästgårdarna, särskilt de större, där man hade råd därtill,
karaktäriserades ofta av gästabud, glam och dans. Vi ha
mäktigt verkande skildringar om, huru t. ex. en adjunkt Jonas
Lagus från ett sådant glatt tillfälle kallades till en sjukbädd,
huru han dröjde att bege sig på väg från glädjen, huru han
fann den sjuke avliden, när han äntligen infann sig, och vilket
oerhört ansvar han slutligen fann vila över sig med anledning
av sitt förfarande, — eller huru en ung, av väckelsen gripen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
