Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - III. Anmälningar och granskningar - Y. Brilioth, Ett nytt verk om Islands kyrka: J. Helgason, Islands Kirke fra Reformationen til vore Dage, Kphmn 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 4 anmälningar och granskningar
Islands första lärda personlighet och stamfader för den särskilt i
kyrkans hävder namnkunniga släkten Vidalm. Hans översättning av S:t
Bernhards Salutationes (»Krosskveöjur») är ett av vittnesbörden om
det starka inflytandet från katolsk passionsmystik i Islands evangeliska
kyrka ännu under 1600-talet. Detsamma gäller om den lärde prästen
och diktaren Magnus Olafsson; förf. citerar ur hans diktning en strof,
som dryper av Kristi blod, med den anmärkningen, att »hele Salmens
Farvetone minder unægtelig mere 0111 de engelsk-amerikanske
Væk-kelsesange fra Övergången til det 20. Aarh., end om evangelisk
Salme-digtning fra Begyndeisen af det 17. Aarh.» — det hade tvivelsutan
varit riktigare att här dra ut linjen bakåt än framåt och peka på det
gemensamma ursprunget i katolsk korsteologi. Katolicerande drag,
en stor vördnad för den heliga jungfrun och en mystisk fromhetsart,
äro också påfallande hos Brynjolfur Sveinsson, som innehade Skalholts
biskopsstol åren 1639—1674, en av den isländska kyrkohistoriens
mest imponerande gestalter, som förf. ej tvekar att beteckna som en
av århundradets mest betydande nordiska kyrkomän. Från sin
studietid, då han varit lärjunge till Brochmand och Bartholin, medförde han
betydande lärda, intressen. Hans gåva till Köpenhamns bibliotek
av Flatöboken samt den s. k. codex regius till den äldre Eddan, som
han upptäckt, har måhända bevarat dessa åt forskningen. Han
inrättade också den isländska kyrkans årliga kyrkomöte (synodus) på
£>ingvellir.
Annars erbjuder Islands kyrkliga som borgerliga historia särskilt
under det senare 1600-talets tid en dyster anblick: folket utarmades
genom den danska monopolhandeln och. försjönk i armod och
dryckenskap. Prästerna voro ofta ej stort bättre. Plärtill kommo förhärjande
farsoter och naturkatastrofer. Mot denna mörka bakgrund avtecknar
sig vid 1700-talets ingång Jon Vidalins profetgestalt. Denne Islands
störste predikant blev genom sin postilla bestämmande för den isländska
fromhetens karaktär ända in i nutiden. Blott en annan bok torde
ha utövat ett motsvarande inflytande: den spetälske prästen
Hall-grfmur Pjeturssons Passionspsalmer, som jämväl räknas till den
isländska litteraturens klassiska verk.
»Meistari Jons» väckande botpredikan stod ännu helt på den
lutherska ortodoxiens grund. Pietismen synes egentligen ej ha slagit
fast rot på Island, trots ett herrnliutiskt missionsförsök och. den
general-visitation, som den danske prästen Harboe fick företa på Island under
det pietistiska kyrkoregementets tid i Danmark. Denna Visitation
kastar f. ö. ett bjärt ljus över kyrkans tillstånd vid 1700-talets mitt.
Med historikern Finnur Jönssons son och efterträdare Hannes Finsson
börjar rationalismen tränga in, utan att dock någonsin lyckas
genomsyra kyrkan, trots Magnus Stephensens energiska arbete i denna
riktning. Större betydelse fingo de under påverkan från lågkyrklig
angli-kanism år 1816 stiftade bibel- och. traktatssällskapen.
I yttre hänseende börjar en ny tid, då de två stiften år 1802
förenades till ett med Reykjavik som biskopssäte. Flit förlades också
omsider den lärda bildningens plantskola. Länge hade de båda biskop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
