Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 1. Det statiska kyrkobegreppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det statiska kyrkobegreppet
1 13
nyanglikanismens lära om successio apostolica. Ty dels finnas
uttalanden av män, till vilka även traktarianerna sågo upp med
odelad beundran, såsom Hooker1 och Andrewes m. fl., vilka
tydligt visa dessas mera vidhjärtade uppfattning och deras
motvilja mot att göra episkopatet till conditio sine qua non för en
kyrkas tillvaro som kyrka, dels torde tanken på successio i den
gammalanglikanska kyrkan eller hos dess epigoner före 1833
böra betraktas främst som en sida av den bärande principen
om den gamla eller odelade kyrkans auktoritet, som ett av de
band, som förenat samtid och antiquity. Det är för att fä ett
kriterium på var den sanna katolska kyrkan, bäraren av deri
sanna traditionen vid skriftens tolkning, finnes, som Knox och
Jebb ta sin tillflykt till episkopatet.2
Blott hos Daubeny förkunnas den biskopliga successionens
princip med en emfas och ett eftertryck, som kommer det
traktarianska härskriet nära.3 Men bland den äldre generationen
av kyrkomän var det blott få, såsom biskop Philipotts av Exeter,
för vilka saken hade mer än antikvariskt intresse. Men som
ett historiskt faktum, i den mening det framställes t. ex. av
Daubeny, torde det ej av någon dragits i tvivelsmål.
Newman berättar i Apologia4 att det var en annars föga
bemärkt fellow av Oriel, W. James, som omkring år 1823
meddelade honom läran om den apostoliska successionen under en
promenad runt Christ Church meadow. »Jag erinrar mig ha
varit något otålig i fråga om detta ämne» — det var under hans
evangelikala period. I de tankar om kyrkan, som Newman
inhämtat från sina »noëtiska» lärofäder, främst Whately, vilken
ju också energiskt betonade kyrkans självständiga liv gentemot
staten, ingick för visso ej denna princip, ej heller finnes det
några spår av att tanken i fråga betytt något för hans religion
före Oxfordrörelsen. Froude torde snarast fore Newman ha
kommit till en självständig uppfattning av successionstankens
1 Hooker förklarade att »the whole body of the Church hath power
to alter, with general consent and upon necessary occasions, even the positive
laws of the apostles», att det kunde finnas fall, då en enstaka kvrka vore
berättigad att handla utan biskopar »and therefore we are not simply to urge a
lineal descent of power from the apostles by continued succession of bishops
in every effectual ordination.» Mason, a. a., s. 69 ff.
2 Kyrkohistorisk Årsskrift, 1920, s. 136.
3 A. a., s. 108.
4 S. 67 (uppl. 1864; 1908, s. 10).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
