Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 1. Det statiska kyrkobegreppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O
yngve brilioth: nyanglikansk renässans
betydelse för hävdande av kyrkans självständighet och auktoritet.
Så skriver han redan 1831:
»Var och en medger sanningen i den historiska
framställning, som omtalar tillsättandet av kristna lärare, och det är väl
känt, att några av dessa voro betrodda med myndighet att
inviga efterträdare åt sig själva. — — — Här alltså (i
biskoparna) finnes det en grupp av människor, som grunda sina
anspråk på uppmärksamhet, på auktoritet, ej på sina personliga
egenskaper, eller på naturen av den lära de förkunna —–.v1
På sommaren 1833 heter det i ett brev från Froude till en
icke namngiven adressat:2 »Hans (vems säges ej) mening är,
att det viktigaste ämne, som du kan inrikta dina studier på f. n.,
är innebörden av den kanoniska lydnad, som vi alla ha svurit
våra biskopar. Ty den torde bli det enda stödet för
kyrkostyrelsen, då staten vägrar att stödja den». Och det är
sannolikt vid samma tid som han ger en vän, vars namn också
utgivarna av Remains undanhållit oss, det rådet, att om han
tänker skriva om upplivandet av läran om den apostoliska
successionen efter reformationen, göra sig förtrogen med
Hooker’s vän Saravia’s uttalanden i ämnet.2
Man torde därför vara fullt berättigad att anta, att det var
trycket av den politiska situationen, som ovan skildrats, mer än
något annat — nödvändigheten att finna en fast och orubblig
grundval för ett kyrkobegrepp, som skulle kunna trotsa tidens
stormar, något i djupaste mening objektivt att sätta som en
vågbrytare mot vad man betraktade som den liberala
subjektivismens stormflod, och tillika ett kort slagord till en signal
och ett fälttecken i stundande strid — som man grep till den
apostoliska successionens princip, lösgjorde den till synes ur
den komplex av idéer, som ger den dess rätta innebörd, och
gav den en formulering, vars något våldsamma förenkling
möjliggjordes av frånvaron av varje ansats till en kritisk historie-
1 Remains, I: 2, s. 237.
2 D. 30 Juli (Remains, I: 2, s. 319). Jfr s. 322, där F. talar om en predikan,
som han skrivit, men som, så vitt jag kunnat finna, ej ingår i Retnains: »My
subject is the duty of contemplating the contingency of a separation between
Church and State, and of providing against it, i. e. by studying the
principles of ecclesiastical, subordination, so that when the law of the land
ceases to enforce this, we may have a law within ourselves to supply its
place.»
3 A. a., I: i, s. 325.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
