Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 1. Det statiska kyrkobegreppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det statiska kyrkobegreppet
1 29
Från denna tid alltså måste vittnesbörden hämtas om
»vilken den tro är, som en gång meddelades åt helgonen, den tro,
som alltid skall förbliva i världen, som är kyrkans skatt och
liv, villkoret för medlemskap i densamma och normen för dess
lära».1 Och denna tro är intet annat än de kyrkliga symbola,
i främsta rummet Apostolicum och Nicænum, vilka äro att
betrakta som olika formuleringar av samma apostoliska sanning.
Inga andra läroformuleringar kunna ha annat än sekundär
betydelse i jämförelse med dessa: de 39 artiklarna äro ej »articles
of faith» i egentlig mening, ej villkor för lekmannens
medlemskap i kyrkan. Det är Roms fel att ha upphöjt sekundära
formuleringar såsom nödvändiga för frälsningen.
Så långt kan Newman’s framställning anses som typisk för
den statiska anglikanismen intill nutiden.2 Men bredvid denna,
och som ett komplement därtill möter redan här en uppfattning
av traditionen, som pekar ut över den statiska
kyrkouppfattningens gränser. Bredvid den obligatoriska trosregeln finnes
»vad som kunde kallas profetisk tradition. Gud allsmäktig
satte i sin kyrka först apostlar, sedan profeter. Apostlarna
regera och predika, profeterna utlägga. Profeter eller lärare
äro uppenbarelsens uttolkare .... Deras lära är ett omfattande
system . . . genomströmmande kyrkan som en atmosfär,
oregelbunden i sin gestalt på grund av själva rikedomen och
överflödet i dess innehåll. Detta kallar jag profetisk tradition, från
början existerande i kyrkans eget bröst, och upptecknad i den
mån, som försynen har bestämt, i utmärkta mäns skrifter». Det
synes uppenbart, att vi här stå inför en kyrkouppfattning, som
är mäktig av historisk fördjupning, som öppnar vidare
perspektiv än den rent statiska, som, om den utsträcktes i hela sin vidd
till att gälla hela kristenheten, ej blott den episkopala, skulle
kunna ge en storslagen utsikt över uppenbarelsens historia —
men jämväl att vi också här ha embryot till den tankegång,
som fullgången skulle träda fram i Idea of Development in
Doctrine. Samma tendens kan också spåras i försöken att dra
gränsen mellan Skriftens och traditionens auktoritet, eller sna-
1 Prophetical Office, s. 277. (Via Media, I, uppl. 1901, s. 233).
2 Det kan förtjäna påpekas, hur den till sin utgångspunkt typiskt
anglikanska rörelsen för en världkonferens o?i Faith and Order just avser att
bygga på en återgång till »the Faith which was once delivered to the
Saints.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
