Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 1. Det statiska kyrkobegreppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O
yngve brilioth: nyanglikansk renässans
rare misslyckandet av detta försök. Väl fastslås den definition,
som Newman i Apologia erkänner sig ha fått från Hawkins,1
att det är traditionen, som meddelar läror, i Skriften åter har
man blott beviset för dem. Men då å ena sidan Guds ord ej med
protestanterna får begränsas till det skrivna ordet2, å den andra
det förnämsta beviset för det skrivna ordets karaktär av gudomlig
uppenbarelse är de äldsta kyrkofädernas vittnesbörd3, så är
principiellt skrankan mellan skrift och tradition nedbruten, och
skriften själv blir på visst sätt en del av traditionen. Även här
måste det medges, att just tendensen till att genombryta
stati-cismen innehåller fröet till en i djupare mening historisk
uppfattning, men att detta tillika var en svag punkt i det
försvarsverk mot Rom, som föreläsningarna om »Kyrkans profetiska
ämbete» avsågo att uppresa.
Den statiska kyrkouppfattningens definition var icke det
skapande snillets sak — vi ha sett hur detta med eller mot
sin vilja måste överskrida dess gränser — utan den kammarlärdes.
Det är knappast av behovet påkallat att här ingå på en
närmare analys av den torra systematisering, som W. Palmer gav
i sin Treatise on the Church of Christ: designed chiefly for the
Use of Students in Theology} Detta lärda och grundliga arbete
med sina omsorgsfulla definitioner av kyrkans olika kännetecken,
sina akademiska vederläggningar av alla invändningar, sitt
hävdande av det apostoliska ämbetet som väsentligt för kyrkans
tillvaro5, torde höra till den anglikanska teologiens mest bor-
1 Apologia s. 66 (uppl. 1908, s. 9). Jfr Kyrkohistorisk Årsskrift 1920, s. 163 f.
2 Prophetical Office, s. 328 f. (Via Media, I, s. 275 f.)
3 »lf asked, then, how I know that the Bible contains all truth
necessary to be believed in order to salvation, I simply reply, as the first Homily
implies, that the early Church so accounted it, that there is a consent of
Catholic Fathers in its favour.» A. a., s. 339 f. (Via Media, I, 1901, s. 284.)
4 I—II, London 1838.
5 Följande sammanfattande argumentering förtjänar att anföras, emedan
den hopsummerar den statiska anglikanismens bevis för sin kyrkouppfattning:
»It is certain from what has been said, that the Christian Ministry must
always exist, and can never have failed. It is certain, that the essence of
this ministry consisted mainly in a divine commission, and that the ministry
of the Church must have always possessed it. It is equally certain that
the mode by which this commission was conveyed, must alway be essentially
the same. Now the apostolic mode of ordination, by which the apostles
and their successors, the bishops of the universal Churh, sent forth the
ministers of Jesus Christ, by imposition of hands and prayer; this mode alone
has always existed in the Church. — It is therefore evidently the external
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
