Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 1. Det statiska kyrkobegreppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O
yngve brilioth: nyanglikansk renässans
kyrkans frihet och självbestämningsrätt icke vilat. Dess gamla
provincialmöten, konvokationerna, ha återuppstått. I vår egen
tid har kanske det betydelsefullaste steget tagits. Det behövs
inga djupgående forskningar för att redan i Tract for the Times
och samtidiga skrifter upptäcka frön till denna utveckling. Väl
tar hos Palmer traditionalismen överhand också här,1 väl kan
Keble ännu efter »the national Apostasy» i
gammaltestamentliga bilder predika om konungens skyldighet att sörja för
kyrkan som en helig XeiToopYta,2 men Froude såg tidigt klarare
än andra, att de liberala reformerna av 1828 och 1829 rubbat
själva grundvalarna för den engelska kyrkoförfattningen. Det
är av synnerligt intresse att se, hur tidsläget i september 1833
hos denne senfödde kavaljer väcker till liv en uppriktig
beundran för de första puritanerna: »Jag har hållit på att läsa en
hel del på senare tid om våra vänner puritanerna på drottning
Elisabets tid; och jag tycker verkligt riktigt om stackars Penry.
Jag tänker på att skriva ’ett försvar för de’tidiga puritanerna’,
vilkas läge jag föreställer mig vara följande. Englands kyrka
attempted, and they found almost immediatelev that to define its identity
was to assert its exclusiveness»). Den liberala uppfattningen »that the
ecclesiastical sovereign was the body of the faithful» härleder förf. från
Marsilius av Padua, under det att traktarianerna gå i Thomas Aquinas’ fotspår.
1 Treatise of the Church, II, s. 346: »We may now see how reasonable
and catholic was the oath of regal supremacy prescribed by the parliament
of Queen Elizabeth and still subscribed by the clergy of England», samt i
fråga om biskopsutnämningar (s. 352 f.): »the Church has certainly verv
frequently consented that the prince should nominate bishops; . . . Nor
perhaps would it be easy to find a more convenient system under existing
circumstances.»
2 J. Keble, Sermons Academical and Occasional {Oxford 1847), s. 148—
172 (Church atid State). Av intresse för kännedomen om Keble’s ståndpunkt
i fråga om statskyrkoproblemet är en uppsats i The British Critic för 1839:
The State in its Relations with the Church (omtryckt i pamflettform med
företal av Liddon, Oxford 1869), utgörande en anmälan av Gladstone’s bok
med samma titel. Även här framträder en hög uppfattning av statens
religiösa plikt mot kyrkan; orden i Jesajas om »nursing fathers and nursing’
mothers» äro »equivalent to a whole code of canon laws» (a. a., s. 24). Men
ännu mer än en sådan nationell synd som att förskjuta kyrkan måste man
undvika att kyrkan själv skulle förledas »by fear of public evil or any other
cause, to forego any of her sacred principles for the sake of retaining her
connection, real or nominal, whith the State.» (s. 534). Jfr också Keble’s
predikan On the Death of a King (vid Wilhelm IV:s död 1837) i Plain Sermons,
IV, n:r IOI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
