Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 1. Det statiska kyrkobegreppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det statiska kyrkobegreppet
1 37
låter vissa drag framträda med större klarhet än andra, i mycket
den romantiska tidsålderns. Detta gäller ej blott det
uppvaknande historiska sinnet i allmänhet. Det är romantikens ande,
som lever i Froude’s studier över Thomas Becket likaväl som
i Scott’s romaner, den möter i hans utredning om den gotiska
bågens teori,1 den slår oss till mötes från illustrationerna i The
British Magazine, den fick, sedan andra intressen börjat träda
i förgrunden i Oxford, ett nytt hemvist i Cambridge. Här
samverkade historicismen och det kyrkliga intresset hos grundarna
av The Camden Society (1838), här tränades den lärde humanisten
J. M. Neile för sitt livslånga arbete på att återvinna för
samtiden det bästa i fornkyrkans sångskatt. Den utkristalliserades
i den prerafaelitiska konsten. Den »apostoliska» sången röjer
även sitt ursprung, ej blott genom tonen och ämnesvalet utan
ock genom den förkärlek för en viss uttryckets halvdager, som
redan utmärkte The Christian Year. Halvdagern upplyses väl
i rörelsens förnämsta sångbok, Lyra Apostolica, av
svärdshuggens blixtar, då Newman’s stridslynne smider också sången till
vapen mot tidens idoler och även Keble har lärt sig att spela
på domsbasun i stället för på herdepipa. Men samtidigt som
Newman reser upp Athanasius’ bild för att döma sitt eget släkte,2
följer Isaac Williams med bävande steg Origines’ vandring:
»Into God’s Word, as in a palace fair,
Thou leadest on and on, while still beyond
Each chamber, touched by holy wisdom’s wand,
Another opes, more beautiful and rare.»3
eller formar kring Basilius’ bild ett kammarstycke av romantisk
dikt:
»Beautiful flowers round Wisdom’s secret well,
Deep holy thoughts of penitential lore,
But dressed with images from Nature’s store,
Handmaid of Piety. Like thine own cell
By Pontic mountain wilds and shaggy fell,
Great Basil! there, within thy lonely door,
Watching, and Fast, and Prayer, and Penance dwell,
And sternly nursed Affections heavenward soar.
Without are setting suns and summer skies,
1 Church Architecture, Remains, II: 1, s. 338—374. Jfr Farewell to
Feudalism i Lyra Apostolica, n:r 159.
2 Lyra, n:r 94.
3 A. a., n:r 93.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
