Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 2. Den traktarianska fromhetens grundformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O
yngve brilioth: nyanglikansk renässans
mågan att realisera den andliga världens ofrånkomliga
verklighet som det mest framträdande draget i Newman’s förkunnelse.
Detta berodde väl delvis på hans personliga utrustning. Det
är skalden och språkkonstnären lika mycket som förkunnaren,
som möter oss i en skildring som denna:
»För dem, som leva av tro, talar allting, de se, om den
tillkommande världen; själva naturens härlighet, solen, månen och
stjärnorna och jordens rikedom och skönhet äro som typer
och sinnebilder vittnande och undervisande om Guds osynliga
värld. Allt som vi se är bestämt att en dag spricka ut i
himmelsk blomning och att förvandlas till odödlig härlighet.
Himlen är nu utom synhåll, men i sin tid, som snön smälter och
uppdagar vad som låg därunder, så skall denna synliga ska
pelse blekna bort för den större glansen av det, som ligger
där bakom, och varpå den nu beror. På den dagen skola
skuggorna draga sig tillbaka, och det sanna väsendet komma
till synes. Solen skall blekna och försvinna i skyn, men det
skall ske för den större glansen av Honom, av vilken hon blott
är en avbild: rättfärdighetens sol, med salighet under sina
vingar, som skall komma fram i synlig gestalt, som en
brudgum går ut ur sin brudkammare, medan hans förgängliga typ
förgår. Stjärnorna, som omge den, skola ersättas av änglar
och helgon, svävande runtom hans tron. Däröver och därunder
skola molnen i rymden, träden på fältet, det stora djupets
vatten befinnas uppfyllda av eviga andars gestalter, Guds tjänare,
som utföra Hans vilja. Och våra egna dödliga kroppar skola
befinnas på samma sätt sluta inom sig en inre människa, som
då skall nå sina rätta mått som själens harmoniska organ, i
stället för den kompakta massa av kött och blod, som syn och
känsel förnimma. For denna härlighets framträdande, är hela
skapelsen för närvarande stadd i födslovånda, allvarligen
åstun-dande, att den måtte fullbordas i sin tid.»1
Den egendomliga kraften i greppet om den osynliga värl-
1 Parochial and plain Sermons IV: 14 (The Greatness and Littleness
of Human Life) s. 223 f., jfr s. 209 f., där det talas om den materiella våren
som en bild av den andliga: »This earth, which now buds forth in leaves
and blossoms, will one day burst forth into a new world of light and glory,
in which we shall see Saints and Angels dwelling.» Tanken på naturen som
ett instrument för det andligas uppenbarelse framhäver Newman som typisk
för naturuppfattningen i The Christian Year {Apologia, s. 77 f.; uppl. 1908, s. 18).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
