Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 2. Den traktarianska fromhetens grundformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den tr aktarianska fromhetens grundformer
.3 5
i någon män verkat beslöjande på de röster, som där kommit
till tals. Skarpare utpräglade möta oss rörelsens praktiskt
religiösa grundprinciper i en serie predikningar från 1845, som
kunna sägas beteckna slutpunkten i den nyanglikanska rörelsens
traktarianska fas: A Course of Sermons, chiefly bearing on
Repentance and Amendment of Life (preached in S:t Saviour s Church,
Leeds, duri7ig the Week after its Consecration on the Feast of
St. Simon and Jude 184.5, (Oxford 1845). St. Saviour’s, Leeds,
skulle under nästa generation bevittna ett av de förnämsta
försöken att omsätta Oxfordskolans tankar i praktiskt kyrkoliv.
Den hade byggts till stor del för Pusey’s egna medel, och i
den serie gudstjänster, som följde på invigningen, hördes främst
hans röst. Därjämte bidrogo Marriott, Keble, Williams o. a.
Newman hade då redan gått över gränsen. Besläktade tankar
möta även i Manning’s anglikanska predikningar,1 vilka
emellertid såsom fallande utanför den egentliga Oxfordrörelsen här
endast i enstaka fall anförts. Därjämte må erinras om huru
vissa av Tracts äro direkt användbara för fromhetens
karaktäristik liksom också den poetiska produktionen.
I likhet med all djupt religiös förkunnelse rör sig Newman’s
och hans vänners predikan till stor del inom det område, som
är alla kristnas gemensamma andliga hem. Och de partier, där
en utpräglad särtyp träder oss till mötes, äro underordnade i
jämförelse med detta commune Christianorum. Om ock en
historisk analys måste väsentligen använda de artskiljande
partierna för lösandet av sin uppgift, får den icke försumma att
först peka på denna centralt kristna förkunnelse, och närmare
skärskådad torde denna genom vissa partiers starkare betoning
visa sig lika betydelsefull för karaktäristiken av det hela, som
de direkt säregna dragen.
De flesta vittnesbörd överensstämma i att betrakta för-
tecknat några av författarnas initialer. A = J. K. (John Keble); B = I. W.
(Isaac Williams); E = T. K. (Thomas Keble). Vem som avses med W., som
antecknats vid pseudonymen G är mig obekant. Pusev har därjämte tillagt
pseudonymen H som betecknande förf. till predikningarna CCXXI—CCXXVI,
därmed korrigerande den tryckta förteckningen, som tillskriver J. Keble dessa.
Enligt ett brev av The Rev. B. S. Hack, (i Pusey House bibliotek) betecknar
C Pusey, som skrivit hela vol. III, D Newman, vars bidrag likaledes fvlla
hela vol. V (de här tryckta predikningarna ingå likaledes i Paj’ochiat and
plain Sermons, där de fylla banden VII och VIII).
1 H. E. Manning, Sermons, I—IV, (I, i:sta uppl., London 1842).
3 — 23104. Kyrkohist. Årsskrift 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
