Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 2. Den traktarianska fromhetens grundformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den tr aktarianska fromhetens grundformer
.3 5
spelares mask, som hade det icke fullt lyckats dem att
balansera på den ortodoxa tvånaturslärans svärdsegg. När Pusey
talar om, att »den Allvetande värdigas som människa synas
mottaga och frambringa tillväxt i kunskap,»1 måste man fråga
sig, om ej här döljer sig en slags finare doketism. Det är också
omöjligt för Newman att göra allvar av tanken på Jesu
frestelse: han frestas ej av det onda utan av »vad som var gott
i det världen har att bjuda, fast det var i orätt tid och
olämpligt».2 Han har svårt att komma tillrätta med tårarna vid Lasarus’
grav.3 Väl blevo efter inkarnationen mänskliga känslor, glädje
och sorg, fruktan och vrede, Hans i lika fullt mått, som andra
människors.4. Väl säges det uttryckligen, att »mandomen, som
Han antog’, ej hölls på visst avstånd från Honom (om jag så
må säga) som ett redskap eller påtogs som en dräkt eller var
en boning, som Han gick in i, utan togs verkligen in i den
närmaste och mest outsägliga förening med Honom. Han
upptog den i sitt Gudomliga väsen (om vi våga att säga så) nästan
som en ny egenskap hos sin person».8 Men redan i det sista
uttrycket synes naturernas jämvikt löpa fara att upphävas. Och
i sin iver att avvisa dem, »som börja som sabellianer, —
fortsätta till att bli Nestorianer, — tendera att bli Ebioniter och
helt och hållet förneka Kristi gudom», kan Newman, om ock
med reservation, snudda vid bilden av en, som agerar en roll,6
och i andra sammanhang använda just bilderna om »an
instrument», »a tabernacle» etc.7 och kan våga att säga, att, ehuru
människa, »var han dock ej strängt taget i ordets mening på
engelska en människa. Han var icke sådan som en av oss
och en av ett antal. . . . Som Han ej hade någon jordisk
Fader, så hade Han ej heller någon mänsklig personlighet. Vi
få icke tala om Honom som om någon idividuell människa,
1 Pusey, a. a., s. 50.
- Newman, a. a., V: 9 (Christian Sympathy), s. 120 f.
8 A. a., Ill: 10: Jesus gråter väl av mänsklig ömhet, men det måste
samtidigt vara något vida mer: »Here was the Creator of the world at a scene
of death, seeing the issue of His gracious handiwork. Would not He revert
in thought to the hour of creation, when He went fort from the bosom of
the Father to bring all things into existence?» (s. 134).
4 A. a., Ill, s. 166.
5 A. a., VI, s. 64 f.
6 A. a., Ill, s. 165.
7 A. a., VI, s. 64, 66.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
