Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 2. Den traktarianska fromhetens grundformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i o
yngve brilioth i nyanglikansk renässans
probabilitetstanken på lärans område lett till det ängsliga
spanandet efter allt som kan vara väsentligt, till kravet på ett lärans
maximum som det nödvändiga korrelatet till livets maximum.
Det var tanken på helgonens närvaro, medvetandet att
handla under deras ögon, som gav åt tanken på kyrkan och
de heligas gemenskap dess allvar och djup. Men helgonens
höghet kommer av att de äro vittnen om Honom, som helgat
dem — av vars verk deras egna liv äro en del och en
fortsättning. Frälsarens under ha icke varit färre efter än före Hans
upphöjelse: — »dessa verk av högre nåd och mer förblivande
verkan, verkade i människans själar, från den första stunden
till nu, — fångar under Hans makt, friköpta arvingar till Hans
rike, som Han har kallat genom Sin Andes verk i rättan tid
och lett från styrka till styrka, till dess de visa sig inför Hans
ansikte i Sion.»1 I helgonens liv uppenbaras evigheten i tidens
ram: »Det finnes människor, vilka i ett enda ögonblick av sitt
liv ha visat en övermänsklig sinnets höghet och majestät, som
det skulle ta tidsåldrar för dem att använda på dess rätta
föremål och så att säga uttömma; och vilka genom sådana
övergående glimtar, lika solens strålar eller blixtens sken, ge oss
bevis på sin odödlighet, ge oss bevis på att de äro änglar i
förklädnad, Guds utvalda, med det eviga livets märke och
bestämda att döma världen och regera med Kristus för alltid.
Likväl tagas de plötsligt bort, och vi ha knappast igenkänt
dem.»2 Därför måste också helighetens övning bli en nödvändig
förutsättning för salighetens vinnande, därför att den ensamt
gör oss delaktiga av evighetens värld, den ensamt sätter oss i
stånd att åtnjuta dess välsignelser: »Vi se alltså, att helighet,
eller inre frigjordhet från världen, är nödvändig för vårt tillträde
till himmelen, emedan himmelen är icke himmel, är icke en
salighetens ort för andra än de saliga», heter det redan i Newman’s
predikan Holiness necessary for future Blessedness av 182 6.3 Denna
helighet är väl ytterst beroende på att Gud nedlagt denna
heliga princip i hjärtat, men dess växt och förkovran är be-
1 Newman, Parochial and -plain Sermons, II: 32 (Use of Saints Days),
s. 393.
2 A. a., IV: 14 (The Greatness and Littleness of Human Life), s. 218.
3 A. a. I: I, s. 7. Det förtjänar att understrykas, hur ifråga om
helighetsmotivet, måhända det centralast religiösa motivet, en fortgående och i
grunden obruten linje förbinder Newman’s evangelikala tid med hans sista
anglikanska tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
