Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 2. Den traktarianska fromhetens grundformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den tr aktarianska fromhetens grundformer .3 5
roende på de goda verk, i vilka den tar sig uttryck — vi
vidröra här ett djupgående problem, vars teoretiska undersökning
och formulering inom traktarianismen skall bli föremål för
särskild undersökning — alla akter av kärlek och självuppoffring,
alla böner och andliga övningar ha som sin främsta uppgift att
skola sinnet, att helga hjärtat »och bereda oss för Guds
kommande närvaro.»1 Fördjupad erfarenhet visade Newman snart
självträningens otillräcklighet; ehuru Guds eget verk förblir den
alltid ofullkomlig på jorden, »och de heligaste män ha kvarlevor
och fläckar av synd».2 Men samtidigt strålar den fullkomliga
helighetens ideal i allt klarare glans: »I himmelen skall synden
fullkomligt utrotas hos varje utvald själ. Vi skola ej ha några
jordiska önskningar, ej anlag till olydnad eller gudlöshet, ingen
kärlek till världen och köttet att draga oss bort från den
fullkomliga hängivenheten till Gud. Vi skola ha vår Frälsares
helighet fullbordad i oss och vara i stånd att älska Gud utan
hinder eller svaghet. Detta skall i sanning bli den fulla lönen
för all vår längtan här, att prisa och tjäna Gud evigt med ett
odelat och fullkomligt hjärta mitt i Hans helgedom. Vilken
tid skall ej detta bli, då allt skall bli fullkomnat i oss, som för
närvarande blott är svagt påbörjat! Då skola vi se, huru änglar
tillbedja Gud. Vi skola se stillheten, ivern, renheten i deras
tillbedjan. Vi skola se den fruktansvärda synen av Guds tron,
och Seraphim framför och runtom, ropande, ’Helig’.»3 Det hade
knappast behövts genklangen från Jesaja’s kallelse för att låta
oss förstå, att vi här befinna oss på ett religiöst höjdläge, där
all gärningslära, varje löneetik är tillrygga. Men det är också
betecknande för helighetsmotivets växt att se, hur ljuva, blida
och varma toner med åren allt klarare börja göra sig förnumna.4
»Och hur trösterikt, behagligt, ljuvligt, lugnande och
tillfredsställande det är att leva ett nytt liv, — änglarnas liv! Det är
svårt i början, men med Guds nåd är allting möjligt. Och hur
ljuvligt att ha lämnat synden! Hur gott och glädjerikt att
undfly frestelsen och motstå det onda.»5 Väl är det
bakomliggande perspektivet här helighetens gradvisa övning, i stället
1 A. a., s. 9.
’ A. a. VII: 13, (Love of Religion, a Neiv Life, av d. ’/c, 1840), s. 188.
3 A. a., s. 189.
4 Jfr a. a., IV, s. 318.
A. a., VII, s. 191.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
