Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 2. Den traktarianska fromhetens grundformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den tr akt arian sk a fromhetens grundformer
73
kyrkan och världen. Nu, då gott och ont är blandat om
vartannat, dä världen flyttat in inom kyrkans dörrar, ha vi att visa
vår hängivenhet för Kristus ej »i stora ting, ej genom att giva
upp hus och egendom för Hans skull, utan genom att göra
små uppoffringar, som världen skulle förlöjliga, om den visste
av dem.»1 Det är i alla dessa till synes ringa ting, som en
människa visar sig vara »ett nådens eller ett vredens käril.»
Dessa små försakelser bli till en ständig påminnelse om den
stora skillnaden, den outplånliga gränsen mellan den sanne
kristne och världen. »Tillåten eder aldrig, mina bröder, att
inbilla eder, att den sanna kristna karaktären kan sammansmälta
med denna världens karaktär, eller är världens karaktär
förbättrad, — blott ett högre slag av världslig karaktär.»2 För
mången är religionen blott en förfinad världslighet — »men om
du har trott, att den ej var något mer än detta, om du har
försummat att uppväcka den stora Guds gåva, som är nedlagd
djupt inom dig, utkorelsens och pånyttfödelsens gåva; om du
har varit sparsam i dina andaktsövningar, i förbön, bön och
lovsång, och du i följd härav har föga av den ljuvhet, det
vinnande behag, den oskuld, den friskhet, den ömhet, den
glättighet, det lugn, som utmärker Guds utvalda, om du för
närvarande brister i bön, och i andra gudliga övningar, gör nu en
ny ansats.»3 Hur det är som en utkorelsens underpant, som
ett tecken på att man är stadd på den smala vägen,
självförsakelsen får sitt egentliga värde, framskymtar i avslutningen
till en nyss citerad predikan om The Yoke of Christ:
»Om Gud allsmäktig rör någon av oss, så att vi ha höga
tankar, om vi frän läsningen av Skriften och heliga böcker
finna, att vi kunna omfatta tankar, som äro över världen, om
det är oss givet att se härligheten i Kristi rike, att urskilja dess
andliga natur, att beundra helgonens liv och åstunda att
efterlikna det, om vi känna och förstå, att det är gott att bära oket
i vår ungdom, gott att vara i bedrövelse, gott att vara fattig,
gott att vara i ringa ställning, gott att vara försmådd, och vi i
fantasien sätta oss vid de självförsakande forntida mäns fötter,
1 Parochial and plain Sermons, III: 15 (Contest between Truth and
Falsehood in the Church), s. 210.
2 A. a., VII: 8 (The Yoke of Christ), s. 113.
* A. a., VI: 15 (Rising with Christ), s. 219.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
