Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 3. Den progressiva kyrkotanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 2
yngve brilioth: nyanglikansk renässans
och hur därefter en ny flygel formats inom rörelsen till vänster
om honom själv av män, »som kommo in i den ursprungliga
rörelsen i vinkel mot densamma, överkorsade dess tankebanor
och sedan försökte vända denna i deras egen riktning.»1 Detta
är den Wardska skolan, som här har ett särskilt intresse,
emedan vi i densamma se den progressiva kyrkotanken verksam
utan hinder av barlasten från den övervägande statiska perioden,
och utan att hållas tillbaka af lojalitet mot det traditionella
anglikanska systemet. Det konsekventaste uttrycket för tanken
på helighetens primat inom det religiösa livet finna vi också i
Ward’s Ideal of a Christian Church 2
Den historiska situationen och de personliga förutsättningar,
som frambragte detta arbete, ha förut skisserats. Liksom den
förnämsta praktiska drivkraften hos författaren var
helighetslängtan, så vilar hans argumentering ytterst på principen om
samvetets absoluta primat i alla etiska och religiösa frågor3
— och då han härtill fogar »den nedärvda religionens höga
helgd», synes han däri ej ha innefattat den nyare tidens
angli-kanism — och därjämte på vad Ward själv kallar ett »moraliskt
axiom», tilläggande, att intet matematiskt axiom kan vara
säkrare: »att, där helighetens frukter visa sig, där är den helige
Ande, och där är verkligen (så till vida) ren lära.»4 Det är
också här vi möta det klaraste uttrycket för denna förut
diskuterade form av pragmatism. Den enda verkligheten är den
etiska världen, med vilken samvetet sätter oss i förbindelse,
men den enskildes samvete kan ej mer än övertyga honom om
tillvaron av ett »objektivt något, kalla det, om du vill, moralisk
sanning», men av denna objektiva verklighet kan individens
samvete blott upptäcka den sida, med vilken det kommer i
praktisk beröring. Därför måste den egentliga kännedomen om den
andliga världen, verklighetens värld, vinnas genom underkastelse
och lydnad under ett religiöst system.0 Och »det sinnelag,
1 Apologia, s. 278.
2 Fullständiga titeln är The Ideal of a Christian Church considered
in Comparison with existing Practice, containing a Defence of Certain
Articles in the British Critic in reply to Remarks on them in Mr. Palme?’s
Narrative. London 1844. Ett referat och en analys av argumenteringen ges
av W. Ward, IV. G. Ward and the Oxford Movement, s. 249—289.
8 W. G. Ward, a. a., s. 44.
4 A. a., s. 207.
6 S. 509 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
