Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 3. Den progressiva kyrkotanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den progressiva kyrkotanken
8 r
som verkligen leder oss till sanningen, är det som åstundar att
helt och fullt, läraktigt och ödmjukt ställa sig under Guds
ledning, — som oroligt och vaksamt strävar efter att iaktta Guds
läror och bud i överensstämmelse med det ljus, som blivit
givet, — och som städse ivrigt strävar framåt mot ett fullare
skådande av Honom, mot varje ny glimt av religiös sanning,
som från något håll kan vara att vinna».1
Men uppgiften är ej här att närmare utföra denna religiösa
kunskapsteori, utan att skissera den kyrkoteori, som förf. i början
av sitt arbete uppbygger pä dess grundval. Det är här han
tecknar det ideal »av en kyrka, som skall kunna fullständigt
motsvara själens behov av ledning, auktoritet och helgande
fostran». Han hade tidigare i en artikel i British Critic
fastslagit, att om kyrkan verkligen skall kunna bli allas ledarinna,
fattigas och rikas, måste hennes kännetecken vara »mycket
enkla, i ögonen fallande och begripliga. De få ej bero på
uppfostran eller vara framdragna genom invecklade resonnement,
men de måste på en gång göra intryck på inbillningen och sätta
känslan i rörelse. De måste bära med sig en slags inre
beviskraft, som gör vidare diskussion överflödig och deras sanning
självklar.»2 Dessa fordringar kunde knappast den statiska
kyrkobegreppets lärda motivering sägas uppfylla: den vilade om något
på svåråtkomlig bevisning och subtila distinktioner. Denna
negativa slutsats utför ej Ward, utan framlägger i stället de
kännetecken, han själv anser vara tillfyllestgörande: kyrkan måste
fylla måttet efter samvetets, skriftens, helighetens krav. Den
som ställer sig under hennes ledning måste i) erfara »med
dagligen växande säkerhet, hur utmärkt hennes system står i
överensstämmelse med och svarar emot samvetets inre röst; 2)
vilken djup och fullständig överensstämmelse, som råder mellan
hennes läror och Skriften; 3) huru hög och ouppnåelig för andra
system den helighet är, som är hennes bevittnade resultat.»3
Det praktiska kyrkoidealet sammanfattas däri, att kyrkans enda
uppgift skall vara att frälsa de själar, som anförtrotts åt hennes
omvårdnad; det enda bevis, hon skall kunna ge sina barn på
sitt gudomliga uppdrag, skall vara de andliga välgärningar, hon
meddelar.
’ S. 563.
5 S. 9 f.
3 S. 10 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
