Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 4. Rättfärdiggörelseläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättfärdiggörelse!.är an
93
ingendera helt präglat någon kyrkans avdelning. På bådas
samverkan och det rätta avvägandet av deras inbördes
förhåll-lande beror kristendomens andliga sundhet.
I sin framställning av den katolska och den evangeliska
uppfattningen av rättfärdiggörelsen framhåller A. RlTSCHL,1 hur
skillnaden endels består i en olika definition av begreppet, i
det katoliken därmed menar den process, varigenom syndaren
blir aktivt rättfärdig, den evangeliska kristne åter i
rättfärdiggörelsen ser den gudomliga akt, i kraft av vilken han kan vara
viss om »sin i kristendomen avsedda religiösa bestämdhet»: mot
katolikens juslificatio svarar protestantens pånyttfödelse eller
helgelse. Men han fortsätter att utreda, hur bakom uttryckens
skillnad döljer sig en djupgående divergens i avseende på
innehållet: den protestantiska rättfärdiggörelsetanken har blott det
rent religiösa gudsförhållandet i sikte, bortser principiellt från
dess sedliga förverkligande, och kan så göra till den troendes
närvarande egendom, vad som enligt den katolska uppfattningen
endast kan ställas under hoppets synvinkel. Detta är helt visst
en viktig och grundläggande distinktion, även om Luthers eget
rättfärdiggörelsebegrepp icke kan restlöst pressas in i dessa
kategorier. I Luthers utveckling bildar ju också
frälsningsvisshetens genombrytande epok.2 Framställningen av
Oxfordrörelsens fromhetsart har redan visat oss, att den ej har plats för
frälsningsvisshetens tanke — ja, hur denna tanke för dess
egendomliga temperament måste te sig som en gudlös förvägenhet,
och tillika hur den nyanglikanska teologiens moralistiska
orientering gjorde den oförmögen att höja sig till det djärva gripande
om den gudomliga nåden som en rent objektiv och rent religiös
gåva, som är den lutherska rättfärdiggörelselärans
egendomlighet, på en gång dess styrka och dess svaghet. Står
Oxfordrörelsen här på den katolska sidan om den stora vågdelaren,
så måste det därjämte ihågkommas, hur främmande dess
djupaste andar äro för varje förtjänstlära. Anklagelsen för
pela-gianism, som protestantiska teologer stundom väl frikostigt riktat
mot sina vedersakare, är ofta förfelad; då det gäller att värna
om Gudstankens höghet, råder knappast någon motsats mellan
1 Die Christliche Lehre von der Rechtfertigung und Versöhnung, III
(3 uppl., Bonn 1888), s. 34 ff.
2 O. Ritschl, Dogmengeschichte des Protestantismus, II: 1 (Leipzig 1912),
s. 99 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
