Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 4. Rättfärdiggörelseläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättfärdiggörelse!.är an
103
vid själva bröllopsfesten föda oss, som hungra och törsta efter
rättfärdighet, med skal och skidor».1 Den kontintentala
protestantismens rättfärdiggörelselära är falsk, den romerska
ofullständig, men den kompletteras genom Augustinus.
Föreläsningarna III—V ägnas åt ett klargörande av
rättfärdiggörelsens begrepp från Newman’s synpunkt. Han medger
först, att ordet innebär ett räknande som rättfärdig, men detta
innesluter i sig ett görande rättfärdig,2 ett meddelande av
rättfärdighet och helighet, men förklarandet för rättfärdig föregår
själva rättfärdiggörandet och helgandets process. Så till vida
ligger det sanning i den forensiska tankegången:
rättfärdiggörelsen är till ett av sina väsentliga moment ett frikännande i
stället för ett fällande av syndaren inför Guds domstol, en fri
förlåtelse för Kristi skull.3 Men detta moment är oupplösligt
förenat med ett annat: tillförsäkrandet om helighet för framtiden.
Gud handlar med oss såsom redan rättfärdiga, i det han
anteci-perar den kommande utveckling, som slutligen skall ställa oss
fullkomliga inför Hans ansikte. I denna mening äger uttrycket
tillräknad rättfärdighet sin sanning.4 Men det är tydligt, att
rättfärdiggörelsen och frälsningen för Newman vilar icke i första
rummet på förlåtelsens fria nåd utan på helgelsens verk.
Frälsningens tillstånd, heter det i en för detta sammanhang
synnerligen belysande predikan (The State of Salvation av 1838), är
icke ett tillstånd, i vilket våra synder förlåtas, utan ett tillstånd
av helighet, av lydnad. Genom synd faller människan ur detta
1 Samma tankegång möter i en predikan fudaism of the present Day
av år 1841 (Par. and plain Sermons, VI: 13): att anse, att rättfärdiggörelsen
blott består i God’s accountitig them righteous, är att stå kvar på den judiska
ståndpunkten: kristendomen innebär något mera, nämligen making righteous.
Denna tillvitelse mot protestantismen, som kanske bör ses mot bakgrunden
av samma beskyllning för att vara judaizers mot Oxfordmännen i Arnold’s
artikel The Oxford Malignants, må synas nog så förbluffande, men den
är på sitt sätt ett intressant uttryck för Newman’s instinktiva känsla för
motsättningen mellan den mvstiskt-sakramentala och den profetiska
religionstypen.
2 Lectures ott fustificatio?i, s. 70 ff.
3 A. a., s. 77 f. (1908: s. 76 f.).
4 Parochial and plain Sermons, V: 11 (The Läto of the Spirit), s. 158
f. Så förklaras det paulinska ordet om tron, som räknades som rättfärdighet:
»Faith is the element of all perfection; he who begins with faith, will end
in unspotted and entire holiness... He who believes has not yet perfect
righteousness and unblameableness, but he has the first fruits of it».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
