- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjugutredje årgången, 1923 /
109

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 4. Rättfärdiggörelseläran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rättfärdiggörelse!.är an

109

Men det gäller att ej blott bestämnia trons funktion, utan
att säga vad den rättfärdiggörande tron är. Newman hävdar i
detta sammanhang en lära om fides formata i medveten
motsats till Luther, men jämväl under intryck av den religiösa
kunskapsteori, som sedan skulle ta fast form först i
universitetspredikningarna, sedan i Grammar of Assent. Tron kan ej
vara blott förtröstan, ty förtröstan på Guds löften enbart kunde
ej ha en så befruktande verkan, om ej hjärtat förut beretts och
uppmjukats.1 Den kan ej heller blott vara försanthållande,
passivt instämmande, assent, som Rom lär — en färglös kontur
blott. Konturerna måste utfyllas och färgläggas. Så göra de
anglikanska homilierna, beskrivande tron som innefattande jämväl
förtröstan och lydnad. Lutheranerna stanna på halva vägen,
ge konturerna en färgton, men fylla ej ut bilden, låta tron växa
ut till förtröstan, men vägra att låta den innefatta jämväl
lydnaden.2 Men sin egen bild av trons väsen och innebörd
inskriver Newman i sin religiösa kunskapsläras linjenät, i det han
postulerar, »att tron är ett egenartat kunskapsmedel, ej upplösligt
i känsla och förstånd, förvisso bekräftat genom erfarenheten,
som de äro, men grundat på en på övernaturligt sätt hos
människan nedlagd instinkt, en instinkt utvecklad genom religiös
lydnad, och ledande sinnet till Kristi och Hans apostlars ord
som dess tillflykt».3 Det är denna instinkt, som driver den
utvalde, den vars hjärta öppnas, att göra »trons vågstycke», att
gripa om evangeliets paradox för att finna det bekräftat i livet
genom lydnaden och så vinna rättfärdiggörelsens krona.

När Newman sammanfattar sin framställning av den
rättfärdiggörande trons väsende, gör han det, ej utan
självöver-vinnelse, i Luthers ord4 om den verksamma, den »inkarnerade»

tryck i stället för att säga »by God only» (s. 278, 1908: s. 244). — På ett senare
stadium har han formulerat uttrycket, att tron är the title for justification, men
medlen för dess meddelande äro kyrkans sakrament: »None are justified but
those who are grafted into the justified body, and faith is not an instrument
of grafting, but a title to be grafted». Parochial and plain Sermons, VI, s.
170. Jfr också Tract go (The Via Media, II, s. 282).

1 S. 294 (uppl. 1908: s. 257).

2 S. 299 (1908: s. 261).

8 S. 306 (1908: s. 267).

1 Ur kommentaren till Galaterbrevet, III, Newman a. a., s. 345 (jfr uppl.
1908, s. 300 f., där detta ställe förändrats och bl. a. följande ord uteslutits):
»Then follows an illustration of very sacred character, which I quote, yet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:07:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1923/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free