Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 5. Mystik och sakramentalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i I 6 yngve brilioth: nyanglikansk renässans
I sammanhang med den starkare påverkan från nyare katqlsk
fromhet, som tar sig uttryck i utgivandet på engelska av arbeten
av Surin och Avrillon, kommer en ökad förtrogenhet ej blott
med nyare mystiker inom den romerska kyrkan, såsom Blasius
(som ofta citeras i Leedspredikningarna), S. Juan de Croce,
St:a Theresa, Nouet, Scupoli1 och andra, utan även med
medeltida såsom St:a Catharina av Siena, Thomas a Kempis,
Bonaventura.2 Men det måste understrykas, att Pusey ej blir stående
vid en blott reproduktion av de äldre mystikernas tankar, utan
han lever självständigt i deras värld, och stundom förmår
gudsskådandets,gudsmottagandets hänförelse bryta igenom den
otympliga språkdräkten och skapa uttryck, som torde förtjäna en plats
bredvid de klassiska mystikernas skrifter.
Vi ha förut iakttagit, hur den evangelikala och pietistiska
korsteologien intar en central plats i hans förkunnelse, och vi
ha även sett tecken till dess mystiska omformning och
fördjupning. Han visar själv i företalet till den engelska upplagan av
SüRIN’s Fondements de la vie spirituelle, hur genom
evangeli-kalismen »en livlig och kraftig, ehuru ensidig förkunnelse om
människonaturens fördärv och om korset . . . genom Guds
försyn bröt in över en tidsålder av slöhet och av bekvämlighet
(smooth easy ways) i religionen», och erkänner den skuld vari
den »katolska» nyanglikanismen står till det föregående
århundradets stora väckelse3 Och därifrån går han vidare till att
utlägga korsförkunnelsen, korsbetraktelsen som kristendomens
centrum och särskilt som den enda verkliga hjälpen till en sann
självtuktan, och han lånar Bonaventuras uttryck för den
över-svinneliga saligheten i betraktelsen av den lidande Frälsaren.
Ty i det outsägliga lidandet är den outsägliga kärleken
närvarande: »Hans heliga sår ha del i Hans Gudom» (the capacity
of His Godhead), de äro paradisets port — och den hänryckta
1 Några av dennes skrifter utgav Pusey 1846: The spiritual Combat by
Scupoli, luith the Path of Paradise, or of inward Peace (år 1868 trycktes
i6:de tusendet av denna bok: ett slående vittnesbörd om nyanglikanismens
starka påverkan av dylik litteratur)).
2 Se särskilt företalet till Surin, The Foundations of the Spiritual Life.
3 S. VI f. (uppl. 1874). Samtidigt tar han avstånd från We.sleyanismen,
vars system »threatens to be one of the most dreadful scourges with which
the Church was ever afflicted, the great antagonist of penitence». Här må
till jämförelse erinras om Newman’s uppskattning av metodismen: se
särskilt hans Letter to the Bishop of Oxford (Oxford 1841, s. 38).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
