Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 5. Mystik och sakramentalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mystik och sakramentalem
varit det föregående kapitlets uppgift att visa, hur vägen till
den rent mystiska gudsumgängelsens land banas framför allt
genom det natur- eller substansartade nådesbegreppets
överhandtagande över det rent personliga, då den ingjutna nådens tanke
uttränger den tillräknade. Men medan Newman’s dialektiska
utredning låter oss följa själva denna process, ha vi att söka de
äktaste uttrycken för ett mystiskt gudsumgänge, ej hos honom,
utan i första hand hos Pusey. Att han är den egentlige doctor
mysticus inom den äldre nyanglikanismen, har knappast
tillräckligt uppmärksammats av dess historieskrivare. I hans
biografi ha de triviala dagshändelsernas mångfald skymt bort detta
djupa och äkta källsprång i hans själ. Men det synes mig vara
av den största betydelse för begripandet av den sakramentala
religionens plats inom nyanglikanismen.
Det skulle föra för långt att här söka utreda de olika vägar,
på vilka den mystiska ådran i Pusey’s religiositet fått näring.
En viss ledning därvidlag erbjuda de citat, som späcka hans
predikningar och ge dem karaktären av lärda avhandlingar.
Att Augustinusstudiet spelar en betydande roll för Pusey’s
utveckling har förut framhållits. Men i detta avseende tjänade
väl både Augustinus och de andra latinska kyrkofäderna
(Ter-tullianus, Ambrosius, Leo) snarast som en kanal för den grekiska
kyrkans fromhet och teologi, och beläggen överflöda på att Pusey
även i sin direkt uppbyggliga förkunnelse öst ur Clemens av
Alexandra, Irenæus, Gregorius av Nazianz.Chrystostomus, Cyrillus
och andra.1 Stundom kan hans instinkt leda honom tillbaka
till den fornkyrkliga mystikens huvudkälla och låta Plato själv
tala.2 Men av än större intresse är att finna, att ingen av
medeltidskyrkans skriftställare synes ha tilldragit sig hans
uppmärksamhet i samma grad som Bernhard.3 Även med
Ruysbrock var han förtrogen,4 ej heller Tauler var honom främmande.
1 Se t. ex. hans predikan Bliss of Heaven, »IVe shall see Hirn as He
is*, nr. 16 i samlingen Sermons, preached in St. Saviour’s Leeds.
2 »The soul of one who greatly loveth, is much more in the heart it
loveth, than in itself». Sermons dicring the Season from Advent to
Whitsuntide, s. 336.
3 Se t. ex. citaten till en predikan The Will of God the Cure of
Self-will i a. a., nr. 23 (likaså nr. 24 och 25).
4 Se t. ex. a. a., ini., s. XXI, noten, och Sermons preached in St.
Saviour’s, Leeds, s. 284, 301 m. fl. ställen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
