Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 5. Mystik och sakramentalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mystik. och sakramentalem
1 25
Trots dessa tendenser att även i dopuppfattningen spränga
den statiska ramen är dock, som förut antytts, dopets centrala
ställning betecknande för en tidigare fas av traktarianism,
då begreppet »baptismal regeneration» ännu ägde en särskild
aktualitet, som gränsmärke mot evangelikalismen. Men i samma
mån som den mystiska religionsuppfattningen vinner övertaget,
måste denna ställa det sakrament i förgrunden, vari man såg
kanalen för den gudomliga nådens städse förnyade inflöde.
Dopet var dock knutet en gång för alla till en punkt i det
förgångna, nattvardens andliga vägkost stärkte den progressiva
fromhetens pilgrim på varje steg av hans färd.
Lika litet som i fråga om dopet är den traktarianska
nattvardsuppfattningen utan rot i gammalanglikansk tradition.1
Redan på tröskeln till den karolinska höganglikanismen visar
biskop Andrewes i sina predikningar, hur den tanke på gudomligt
inneboende, som präglar en av den anglikanska liturgiens
innerligaste böner, ligger på botten i dennas nattvardsuppfattning,
förmäles med ett naturartat nådesbegrepp och finner sin
anknytning i inkarnationstanken. Nattvarden är sålunda för Andrewes
ett medel att bli delaktig i den gudomliga naturen, liksom ett
medel för »divine indwelling» hos människan, »varigenom ’Han
kan bo i oss, och vi i Honom’, Han tagande vårt kött och vi
mottagande Hans Ande; genom Hans kött, som Han tog av
oss, mottagande Hans Ande, som Han meddelar oss; så att,
liksom Han genom det, som var vårt, blev consors humanæ
naturæ, så också vi genom det vi mottaga av Honom skulle bli
consortes divinæ naturæ».2 Kristus är för Andrewes närvarande
i sakramentet, liksom han vid inkarnationen var närvarande i
krubban, nattvarden är också för honom i viss mening ett offer
(som ju redan den anglikanska liturgien utsäger), men till
försvar mot Rom intar redan han den ståndpunkt, som sedan blir
den typiskt höganglikanska: att betona Kristi verkliga närvaro
som ett faktum, men avstå från att förklara sättet för denna
Hans närvaro.3 Denna ståndpunkt upptas och utvecklas sedan
närmast av Laud i direkt polemik emot transsubstantiations-
1 En grundlig och fullständig historisk orientering över den anglikanska
nattvardsuppfattningen har givits av Darwell Stone, A History of the
Doctrine of the Holy Eucharist, 2 voll.; London 1909.
2 Citerat efter Stone, a. a., II, s. 256.
3 A. a., II, s. 264.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
