Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 5. Mystik och sakramentalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mystik. och sakramentalem
1 25
uppfattning.1 Även i bröderna Wesley’s hymner återklinga
stundom de sakramentala tankar, som varit så betydelsefulla
för deras ungdoms fromhetsliv. Medan Waterland här som i
fråga om dopet går en slags normalteologisk medelväg, under
avvisande av alla ytterligheter, ljuda alla den höganglikanska
nattvardsfromhetens djupaste toner, rikare än kanske någonsin
före Oxfordrörelsen, hos »nyanglikanismens förelöpare»,
Alexander Knox.2 Vi ha redan förut sett, hur han sätter den engelska
kyrkans nattvardslära i samband med den tidigare katolska
(före transsubstantiationslärans genombrott), och hur han bland
reformatorerna i Ridley såg målsmannen för en djupare
sakramental uppfattning än Cranmer s. Men vad som framför allt
här har betydelse för oss, är den djupt mystiska uppfattning,
åt vilken han ger uttryck, och som hämtar sin kraft i tanken
på nattvardens samband med inkarnationen, dess förmedlande
av den »inkarnerade Gudomens särskilda inflytelser». Han
förutsätter sålunda ett naturartat nådesbegrepp: »Och då vi tro . . .,
att Han, som var Gud över allt, förenade sig själv med något så
lågt som mänskligt kött för att bli källan till dessa inflytelser,
sä behöva vi sannerligen icke ifrågasätta antagligheten av att
han förmedlar dessa inflytelser genom några andra av sina
egna händers verk, som han ansåg lämpligt att utse därtill».3
Och den vältaliga form, han stundom kan ge åt denna tanke
på Kristi närvaro i sakramentet som en direkt motsvarighet till
Hans mänskliga jordeliv, bär tydligt prägeln av att det här
gäller icke en skolastisk tankelek, utan en levande fromhets uttryck.4
Sådan är den bakgrund, mot vilken vi ha att se
Oxfordrörelsens nattvardsuppfattning. Vi kunna här skönja en dualism,
1 A. a., II, s. 493 ff.
2 Sin nattvardsuppfattning har han nedlagt framför allt i sitt Letter to
S. Harford, Esq., prefatory to the Treatise on the Eucharist, on the Use
and Import of the Eucharistie Symbols samt i Postscript to the Treatise on
the Eucharist, båda i Remains, vol. II.
3 Remains, II, s. 206.
4 »Let us recognise the same spirit of meek majesty, which veiled its
transcendent brightness, in the mystery of the incarnation, as still continuing
the like gracious condescension, in the mystery of the Eucharist; and let us
joyfully and reverently approach to do homage to our King, who in this his
peculiar institution, comes to diffuse benediction in His mystical Zion, with
the same apparent lowliness, as when, in conformity with the divine
prediction, He entered His literal Jesusalem, ’sitting upon an ass, and upon a
colt, the foal of an ass’». (A. a., II, s. 221 f.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
