Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 5. Mystik och sakramentalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mystik. och sakramentalem
1 25
transsubstantiationen, men här tillfogas en typiskt traktariansk
varning för att försumma detta nådemedel: det kan rymma mer
än vi nu se däri.1
Det är Pusey’s av det gudomliga inflödets, det gudomliga
inneboendets tankar behärskade fromhet, som blir den mark,
där den till nattvarden knutna sakramentalismen rätt blomstrar
upp. Det hade knappast behövts det i detta sammanhang
ovanligt starka inflytandet från fornkyrkan för att framkalla detta,
Att det var Pusey’s predikan The Holy Eucharist a
Comfort to the Penitent,2 som kom universitetets myndigheter att
reagera våldsammare än inför något, som dittills förefallit under
Oxfordrörelsen, är synnerligen belysande, så mycket mer som
de sex doktorerna knappast torde ha kunnat åberopa giltiga
grunder i sin kyrkas bekännelse för den fällande domen. Vad
som skedde var den protestantiska anglikanismens reaktion mot
vad man instinktivt kände som en annan andes barn. Den
sakramentala mystiken hade hos Pusey direkt närts genom
beröringen med fornkyrkan. Den låg ej utanför de engelska
reformatorernas synfält: ur de anglikanska homilierna kan Pusey
anföra där citerade patristiska uttryck, som stödja hans egen
uppfattning (»a deifical Communion» ... »the food of
immortality»); men hos det begynnande 1800-talets anglikanska
genomsnittsteologi hade den protestantiska religionstypen ytterligare
utpräglats i anti-mystisk riktning efter att ha passerat
rationalismens skärseld. Genom att fördöma Pusey karaktäriserade
den sig själv.
I Pusey’s dömda predikan och i andra, som lämpligen kunna
sammanställas med denna,3 möta oss uttryck för den patristiska,
särskilt den grekiska fornkyrkans religionsuppfattning, som sällan
i nyare tid torde ha varit intensivare eller mer äkta.
Nattvardens gåva är ej, som dopets, i första hand syndernas
förlåtelse, utan underhållande av ett liv, som redan givits. »Do-
1 »Let us fear, lest a real though invisible work of power being
vouchsafed to us, greater far than that of the loaves ... we lose the benefit of it
by disbelieving it». A. a., VI: 11, s. 145.
2 A Sermon preached before the University in the Cathedral Church
of Christ, iti Oxford, ott the fourth Sunday after Easter. Oxford 1843.
8 Så t. ex. The Christians Life in Christ och Heaven the Christian’s
Home i Sermons during the Season from Advent to Whitsuntide och bland
Leedspredikningarna särskilt Loving Penitence och Glory of the Body.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
