Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 5. Mystik och sakramentalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 6 yngve brilioth: nyanglikansk renässans
pet inympar i det sanna vinträdet; den heliga nattvarden
överför dess rikedom och fullhet till de sålunda inympade grenarna».1
Men huvudsaken är, att det är en verklig gåva som förmedlas,
en real livssubstans, som ingjutes. Hela läran om nattvarden
sammanfattas med en obarmhärtig energi, som synes finna glädje
i paradoxen för dess egen skull. »Han är det levande Brödet,
emedan Han kom ned från Himmelen, och såsom varande en
Gud tillsammans med Fadern har Han liv i sig själv, såsom
Fadern har liv i sig själv; detta liv alltså, som Han är,
meddelade Han åt det kött, som Han tog upp i sitt eget väsen,
ja, som Han tog så helt, att Skriften säger, att Han blev det,
’ordet blev kött’, och då det så är en del av Honom själv, så
heter det, att den, ’som äter mitt kött och dricker mitt blod’,
(Han säger själv de förunderliga orden), ’äter mig’, och upptar
sålunda i sig själv på ett outsägligt sätt sin Herre själv, ’bor’
(så säger vår Herre) ’i Mig och jag i Honom’, och då Han har
Kristus inom sig, så ej blott skall han ha, utan han har redan
’evigt liv’, emedan han har Honom, som är ’den ende sanne
Guden och evigt liv’, och så skall Kristus ’uppväcka honom pä
den yttersta dagen’, emedan han har Hans liv i sig. Mottagande
Honom i denna vår kropp, mottaga de, som höra Honom till,
’ett liv, som skall övergå t. o. m. på detta vårt förgängliga
kött’; de hava inom sig Honom, som är liv och odödlighet och
ofördärvlighet, för att utdriva eller för att låta uppgå i sig vår
naturs dödlighet och död och fördärv, och de ’skola leva för
evigt’, emedan de äro gjorda ett med Honom, som allena ’lever
för evigt’»." Det skulle ej behövts de citat från Cyrillus,
Chry-sostomus, från Irenaeus och Gregorius av Nazianz, som här
överflöda, för att visa, var denna som det synes rent fysiska
tankegång hör hemma.
Den inkarnerade sonens lekamen får också en gudomlighet,
som närmast tar sig fysiska uttryck,3 och den chalcedonensiska
1 The Holy Eucharist a Comfort to the Penitent, s. 3. f.
» A. a., s. 7 f.
3 Det heter i predikan Loving Penitence om synderskan, som tvådde
Jesu fötter: »Her sin-defiled lips stained not the Holy, but the cleansing
touch of that Flesh which He gave for the Life of the world, hallows them.
He from the hem of whose garment virtue had gone forth to heal, He who
was Himself that living purifying Form of fire, His sacred manhood filled
with His Godhead which is a consuming Fire, touched her lips, and her
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
