Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 5. Mystik och sakramentalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 6
yngve brilioth: nyanglikansk renässans
altaret och »mottaga det eviga livets gåva i form av bröd och
vin» som den kristnes primära plikt, en plikt, som likväl många
svika, därför att de tro, att »det välsignade sakramentet
förbinder dem till att leva mycket mer noggrant och eftertänksamt
än nu«. Man fruktar att förbinda sig att bära Kristi ok. »Men
medan tiderna bli kalla, och jordens färger förvissna, och
sångens ljud förstummas, och alla jordens släkten blott kunna gråta
och veklaga, då lyfta Guds söner upp sina huvuden, ty deras
frälsning nalkas. Naturen förtvinar, solen skiner icke, och
månen är förbleknad, stjärnorna falla från himlen, och jordens
grundvalar bäva; men altarets ljus brinner städse klarare; det
är syner där, som de många ej kunna se, och över allt jordens
buller höres befallningen att framvisa Herrens död och löftet,
att Herren kommer».1
Under själva Oxfordrörelsen och på dess eget område
infördes knappast några rituella nyheter. Det var utanför
universitetsstaden, som ritualismen föddes. De uppgifter, som
kring-spriddes som uppseendeväckande ändringar i den traditionella
ämbetsskruden, förlöjligar Newman i sina brev. Knappast torde
the surplice ha ersatt den svarta kappan på S:t Mary’s
predikstol tidigare, än denna förändring allmänt genomfördes i London
på stiftsbiskopens bud.2 Pusey och Keble förblevo hela sitt liv
konservativa i sin rituella praxis. Blott på en punkt skedde en
förändring, som nära nog måste framtvingas av den
sakramentala fromhetens överhandtagande: antalet nattvardsgångar ökades.
Under det att Newman i S:t Mary the Virgin inrättade sådana
för varje vecka och vid en tidig timma3, kan Pusey ännu i sin
berömda predikan av 1843 klaga över att Christ Church Cathe-
1 A. a., VII: 11 (Attendance on Holy Communion), s. 158.
2 Ett intressant vittnesbörd om det motstånd, varmed dessa och liknande
nyheter mottogos i Oxford, ha vi i en skildring av d. v. svenska pastorn i
London G. W. Carlsson i en av dennes artiklar om Puseyismen i Svenska
Biet för 1854 (n:r 98; 0111 författarskapet se G. W. Carlsson, Den svenska
kyrkan i London, Stockholm 1852, s. 159).
8 Newman, A Letter adressed to the Bishop of Oxford, i The Via
Media (uppl. 1908), II, s. 419 ff. »We shall remember, how we got up early
in the morning, and how all things, light or darkness, sun or air, cold or
freshness, breathed of Him — of Him, the Lord of Glory, who stood over
us, and came down upon us, and gave Himself to us. ..» Par. and plain
Sermons, V: 19 (Present Blessings), s. 283. Daglig Morning Prayer började
hållas i S:t Mary’s redan 1834. Pattison, Memoirs, s. 201.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
