Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 5. Mystik och sakramentalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mystik. och sakramentalem 1 25
dral saknar den förmän av nattvardsgång varje vecka, som nu
mången bykyika åtnjöt, och knappast firar altarets sakrament
mer än en gång i månaden.1 Det hade dock en gäng varit
den engelska reformationens avsikt att återinföra daglig
kom-munion i domkyrkorna.2 Nu synes detta underligt och
främmande: »Det innebär ett liv så frammande från detta vårt
vardagliga liv . . . en förening med Gud, så nära, att vi för det
mesta, förmodar jag, ej kunna föreställa oss, liuiu vi skulle kunna
dagligen vara i himmelen och tillika i värt dagliga arbete här
nere, hur vi skulle kunna helga våra dagliga plikter, tankar,
förströelser, sä att de skulle färgas av dagrar, återstrålande från
vår dagliga himmel, ej denna fördunklas av var jordiskhet», huru
våra själar skulle »dagen igenom stråla med glansen av den
outsägliga närvaro, till vilken vi nalkats, ej vi nalkas den med
av jorden fördunklade sjalar».3 Tätare nattvardsgångar skulle
öka, ej minska andakten. Men tätare kommunion måste
inne-bära en livsförändring, mer av samling i Gud. av återhållsamhet
från umgänge, »d upare medvetande om Hans närvaro . . .
större kärlek till Hans lidande, som vi fira, och ett bärande
omkring av detsamma i sträng självbehärskning och självtukt,
och i självförnekande kärlek». Men trots fruktansvärdheten av
den Guds närvaro, i vilken vi sålunda skulle drista oss inträda,
behöva vi »ej hysa någon fruktan, annat än för att vi skulle
förlora vår fruktan. Ty där fruktan är, där är vaksamhet och
Ödmjukt nalkände och allvarlig aktsamhet; och där dessa äro,
där är Guds ynnest, som ej föraktar ett brutet och förkrossat
hjärta. Och denna fruktan och andaktsfulla bävan skall, om vi
äro vaksamma, tillväxa med ökade andaktsövningar och tätate
nattvardsgångar».4 Härmed är riktningen angiven för en
utveckling, som skulle bli mer än något annat bestämmande för
nyanglikanismens fortsatta historia. Den skulle i sinom tid inom
den utpräglade högkyrkliga riktningen leda till ett stegrande i
nattvardsfirandets frekvens, som säkert överträffat, vad Pusey
kan ha väntat sig. Men det förtjänar att understrykas, att denna
’ A. a., The Holy Eucharist a Comfort to the Penitent, s. 29.
2 Enligt Edward VI:s första Prayer-Book. Jfr Tract 81, s. 18.
3 The Holy Eucharist a Con-fort to the Penitent, s. 29 f.
4 Pusey i en predikan Increased Communions, som uppger sig själv
vara hållen för att avlägsna missförstånd, där nattvardsgång för varje vecka
nyligen återinlörts. Sermons during the Season from Advent to
Whitsuntide, s. 316 f.
10 — 23104. Kyrkohist. Årsskrift 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
