Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala Domkyrkas restaurering 1885—1893 - I. Restaureringsförslag - 1. Ärkebiskopen och arkitekten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 N. j. Söderberg: uppsai.a domkyrkas restaurering
vidriga. Det sänkta taket över mittskeppet, de låga tornen
funnos omöjliga såsom stridande mot den gotiska
byggnadskonstens uppåtsträvande karaktärsdrag m. m. Det
erfordrades en genomgripande ombyggnad för att allt skulle bliva
konsekvent in- och utvändigt. Arkitekten utgick från
kyrkans plan såsom det bestämmande. Denna såväl som de
äldsta kvarvarande byggnadsdelarna, framför allt korpelarna och
den södra portalen, vittnade för honom om en hög-gotisk
anläggning. Det fanns icke det minsta tvivel hos Zettervall därom,
att allt skulle inpassas i denna stil.
Han hade dock aldrig den djärva drömmen att här
åstadkomma en jämbördig like till de gotiska katedralerna i
Frankrike. Ett huvuddrag finnes, som han ville att Uppsala-dömen
skulle ha gemensamt med dem, nämligen den höga resningen,
den vertikala betoningen. Då Hårleman och andra på sin tid
skapade sina sedermera under restaureringstidevarvet så hårt
bedömda »hufvar», »skorstenar», »svankryggiga sträfbågar»
m. m., är det troligt, att man betänkte vår domkyrkas läge,
som är så skiljaktigt från de förnäma franska släktingarnas. I
regel resa dessa sig upp ur trånga kvarter, mitt ibland
gytt-ringar av hus, som ligga på samma plan, medan
Uppsalakyrkan ligger på en höjd. Skulle hon icke möjligen tåla vid
någon avkortning av resningen, en reduktion av tinnarna och
ändå framstå som en imponerande, en vördnadsbjudande rese?
För Zettervall var detta tal ingenting annat än en galenskap.
Han måste hålla på det nämnda huvud draget såsom något högst
väsentligt. Höga torn, spetsigt tak, många tinnar!
Nödd och tvungen begränsade han sig så mycket mera i
ett annat hänseende av största vikt. Detaljutformningen, den
skulpturala utsmyckningens rikedom skänker åt de franska
gotiska kyrkorna ett av deras förnämsta behag. Men härvidlag
kunde Zettervall icke följa med. Han avstod från det mesta
av denna rikedom och framhåller detta som en dygd, som ett
bevis på måttfullhet, men det skedde dels av den anledningen
att huvudmaterialet i vår kyrka, teglet, lade oöverstigliga hinder
i vägen och dels emedan kostnaden skulle blivit för stor. Efter
råd och lägenhet sökte han dock även i detta hänseende
efterlikna förebilderna. Detta synes av krabborna, som i det första
förslaget, visserligen med iakttagen måtta, pryda torn och
fial-spetsar samt av balustraderna omkring taken. Det synes också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
