Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala Domkyrkas restaurering 1885—1893 - I. Restaureringsförslag - 1. Ärkebiskopen och arkitekten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I. RESTAURERINGSFÖRSLAG
21 I
därav att den från början förekommande blandningen av tegel
och naturlig sten eller ett material, som liknar sten, icke
obetydligt ökades. Sten är emellertid dyrbar, i synnerhet om den
skall siras, och därför kom ett stenliknande material, den vid
rätt bruk utmärkta cementen till användning. I detta fall blev
det ett olycksdigert missbruk.
Vid granskning finner man åtskilliga skiljaktigheter mellan
det första förslaget och det som sedermera blev antaget. Men
frånvaron av krabbor och ändring av balustradernas anordning
i det sistnämnda är triest i ögonen fallande. I det inre märkes
i det första förslaget runt omkring kyrkan ett band av
figurmålningar å de stora fälten mellan mittskeppets fönster och
arkader, vilka fält sedermera på annat sätt dekorerades.
Fasadritningarna te sig mycket vackra för ögat och blevo
oaktat alla i förväg uttalade betänkligheter godkända av
ärkebiskopen och hans domkapitel. Förslaget överlämnades till
Kungl. Maj:t med skrivelse av den 30 januari 1875, vari
domkapitlet bl. a. anför följande:
»Upsala Domkyrka har i mer än halftannat århundrade
befunnit sig i ett skick, som föga motsvarar hennes ursprungliga
beskaffenhet, hennes värdighet af landets första katedral och hennes
stora minnen. Då hon, efter att omkring 150 år hafva stått under
byggnad, Pingsten 1435 högtidligen invigdes till sin höga
bestämmelse, var hennes utseende ett helt annat än det nu är. Redan
under det femtonde och ännu mer under det sextonde århundradet
åstadkommo dock vådeldar och stormar betydande förändringar. I
synnerhet voro åren 1572 och 1609 olycksbringande. Efter de
svåra ödeläggelser, som då träffade kyrkan, funnos under den
närmast följande tiden inga medel till deras afhjelpande och rikets
betryckta tillstånd omöjliggjorde de välvilliga bidrag, den
omhuldade nationalhelgedomen tillförene kunnat påräkna. Länge dröjde
det likväl icke innan Gustaf II Adolf med vanlig kraft tog saken
om hand. Under honom och hans tre närmaste efterträdare på
Sveriges tron fortgick det snart påbörjade restaurationsarbetet,
understödt af kunglig och enskild frikostighet, så småningom med den
framgång, att före århundradets slut kyrkan var fullständigt
återställd i den om än icke med hennes ursprungliga plan fullt
öfverensstämmande, dock mycket praktfulla gestalt, som Peringskiölds,
Dahlbergs med fleras afbildningar utvisa. Men lång varaktighet
fick tyvärr icke denna restauration. Den förhärjande brand, som
år 1702 ödelade större delen af Upsala stad, lemnade äfven af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
