Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala Domkyrkas restaurering 1885—1893 - I. Restaureringsförslag - 2. Överintendentsämbetets opposition - 3. Ny överintendent och fastställande av restaureringsförslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i. restaurf.ringsförslag
257
och för rum åt urverket, utan äfven, genom dess östliga tvärmur
— och det helt säkert förnämligast -— som ett väsentligt
stöd-eller sträfverk mellan tornens på fristående, relativt klena pelare
ställda östliga murar och hörn. I mina förslag har jag visserligen
borttagit denna tvärbyggnad, men ersatt den genom ett groft
gal-leriartadt, genombrutet spännverk af jern. Det vore, enligt mitt
förmenande, mer än djerft att, så som i proj: III är gjordt,
borttaga detta stöd och öfverlemna tornen helt och hållet åt de klena
bottenpelarnes ovissa bärförmåga.
Beträffande sidofasaderna kan jag här vara helt kort. De tala
för sig sjelfva och illustrera blott, hvad här ofvan är nämnt.
Kors-gaflar med sträfvor, spiror och takryttare äro i öfverensstämmelse
med vestpartiet och hvad man med visshet känner om dessa delar.’
Sträfpelare och spännbågar äro af den enkla art, som vi lära
känna från 1400-talet och hvarpå Lunds Domkyrka egde flera
exemplar, såväl af tegel som sten, före dess nu fulländade
restauration.
Min studie är nu afslutad; måtte den bidraga till att klara
begreppen om Domkyrkans verkliga väsende och väcka till insigt
om hvad frågan rätteligen gäller, — om den blott bör gälla ett
s. k. »återställande» på grund af några få och föga ingripande
murstenslemningar från sen tid, med risk att derigenom få en
vrångbild, som egentligen ingenting »återställer», utan fast hellre
vanställer, eller om den förtjenar och bör gälla en restauration i detta
ords högre mening, som hufvudsakligen har att afse monumentets
fullständigande till ett fullkomnat helt, i öfverensstämmelse med
dess grundidé och dess i sina hufvudformer och detaljlemningar
uttalade karaktär och väsende.
Lund den 6 December 1880.
Helgo Zettervall.»
3. Ny överintendent och fastställande av restaurerings-
förslag.
Den 4/s 1882 anbefalldes O. I. A. genom nådig remiss att
avgiva förnyat utlåtande i ärendet.
1 »I den allmänt bekanta bild, som framställer Domkyrkan före 1702
års brand, är södra gafveln försedd med 5 simpla och simpelt anordnade
nicher. Gafveln som torde — hvad dekorationen beträffar — förskrifva sig
från sednare delen af 1500-talet, har i sin sednaste medeltidsform haft en tinne,
som afslutning öfverst. Spirorna på de grofva sträfvorna och på
spänn-bågarne, som denna bild visar, äro sannolikt från Johan III tid och tillkomna
efter den stora branden 1572.»
17 — 23104. Kyrkohist. Årsskrift 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
