Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala Domkyrkas restaurering 1885—1893 - II. Restaureringens finansiering och ledning - 3. Statsanslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 n. j. Söderberg: uppsai.a domkyrkas restaurering
av de mest trängande behoven eller kunde ökas genom fortsatt
enskild insamling. Beträffande restaureringsförslagets innehåll
och beskaffenhet anfördes, att det icke gällde att återställa en
monumental byggnad som ett minne av forna tiders
byggnadskonst, en sak som kunnat vara av värde och förtjäna understöd,
utan att uppföra en ny kyrka i Uppsala, vilket icke borde vara
en riksdagens angelägenhet. På frågan om olika
arkitekturformer inlät man sig icke. Arkitekternas delade meningar, som
uttalats under frågans tidigare stadium, återspeglades icke i
debatten. Scholanders och Grundströms under den föregående
utredningen avgivna yttranden hade förmodligen icke åtföljt de
till riksdagen överlämnade handlingarna; de blevo i alla
händelser icke vidrörda. Den baltiska byggnadskonsten nämndes
endast en gäng, nämligen i ett sakrikt anförande av professor
H. L. Rydin, som beträffande det fastställda
restaureringsförslaget bl. a. något dunkelt yttrade, att detta förslag föredragits
framför Zettervalls första förslag av den anledningen, »att man
velat restaurera kyrkan i det skick man antog densamma hafva
haft under medeltiden, eller i enlighet med den götiska och
särskildt den baltiskt götiska stilen». Zettervalls auktoritet
lämnades obestridd, men hans restaurationsförslag betecknades av
S. A. Hedin som »frukten af ett förbund mellan högtflygande
statskyrkligt-prelatensiska anspråk å ena sidan och lika
högtflygande arkitektfantasier — ty annat är det icke — å den
andra.» Till belysning av de rådande meningarna inom
kammaren anföres ur dess protokoll den 27 april följande:
Charles Dickson: »Den fråga, som egentligen här föreligger
och bör vara bestämmande för det beslut, som skall fattas, är den,
huru vida och i hvilken grad dessa två gamla minnesmärken af
svensk byggnadskonst (Uppsala och Skara domkyrkor), hvarom de
begge punkterna handla, skola anses vara nationens tillhörighet och,
i sådant fall, huru vida det bör tillkomma staten att i större eller
mindre mån bidraga till deras restaurerande och vidmakthållande,
eller huru vida de skola betraktas endast såsom församlingarnes
enskilda tillhörighet, med hvilken de kunna förfara så som är mest
öfverensstämmande med deras tillgångar och vilkor, i hvilket fall
dessa minnesmärkens bevarande skulle vara endast församlingarnes
skyldighet. Tänker man noga på denna sak, så tror jag att med
ett oförvilladt omdöme man måste medgifva, att staten eger någon
skyldighet i detta afseende. Dessa gamla minnesmärken från en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
