Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala Domkyrkas restaurering 1885—1893 - III. Restaureringen av kyrkans grund och yttre - 3. Långhusets murar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 n. j. Söderberg: uppsai.a domkyrkas restaurering
erinringar. I sina år 1876 utarbetade, betydligt förändrade
alternativa förslagsritningar har han helt och hållet uppoffrat
sin ifrågavarande älsklingstanke. Under den nedre taklisten
har han i stället där inlagt en prydlig, bladornerad fris. I det
sista förslaget, det som blev gillat, hade han återkommit till
sin första kärlek, ehuru visserligen med betydande
modifikationer. Den nyssnämnda frisen hade försvunnit och
balustraden återkommit. Men den tänktes till större delen inlagd i
tegelmuren och kompakt, icke genombruten. Över den
bakomliggande vattenrännan skulle dock ett stycke av balustraden
höja sig och sålunda bilda ett verkligt om än lågt bröstvärn,
såsom synes av sektionsritningarna (pl. 18).
Vid utförandet mötte denna anordning betänkligheter och
invändningar från arbetschefens sida, till följd varav Zettervall
småningom måste finna sig i att ytterligare modifiera sitt
förslag. Redan i ett brev av 20h 1887 framlägger Langlet sina
tankar, då han skriver: »jag får fästa uppmärksamheten vid
att alla tak äro i det tillstånd, att ett fullständigt förnyande
af dem icke kan undvikas. En mycket enkel konstruktion torde
kunna tillämpas för sidoskeppens nya tak; och torde denna
sak mot hösten blifva föremål för närmare utredande. Jag tager
för gifvet, att takytan då nedtill bör lyftas så mycket som
möjligt’, ty eljest skulle utan tvifvel snö och is, trots den starka
lutningen understundom samlas å öfre taket, nedrasa på
sidoskeppens tak och i farten bortsopa nedre bröstningen, huru
solid denna än må utföras.» Härpå följer från Zettervall den
23/7 följande svar: »beträffande sidoskepps- och
kapellkrans-taken så är det ledsamt nog, att de icke kunna repareras utan
måste förnyas, ty deras form är till intet hinder för
restaureringen. Ditt tal om att snö och is skulle ’bortsopa nedre
bröstningen’ tror jag inte på, då jag eger annan erfarenhet
beträffande höga fotrännors förmåga att hålla snö och is i schack.» (RH.)
Aven av andra brev och av en år 1888 av Zettervall utförd
detaljritning (fig. 2, sid. 312) synes, att han icke var sinnad att
giva efter, utan tvärtom ämnade låta hela balustraden, icke
blott, som huvudritningarna utvisa, ett mindre stycke därav
höja sig över den bakom liggande takfoten och vattenrännan.
Men Langlet vidhöll sin mening, att detta var alltför vådligt.
För att vinna erfarenhet hade han sommaren 1887 låtit utföra
en modell i verklig storlek av den ränna (med tillhörande bröst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
