Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala Domkyrkas restaurering 1885—1893 - III. Restaureringen av kyrkans grund och yttre - 3. Långhusets murar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iii. grunden och kyrkans yttre 3 1 7
ning), som vid sidoskeppens takfot var ämnad att upptaga
och bortföra nederbörden. Provrännan och bröstningen utfördes
omsorgsfullt i cement och utmynnade i båda ändar genom
en sluten trumma i provisoriska vattenkastare. Den följande
vintern medförde ovanligt riklig nederbörd, och snön, som
fyllde fördjupningen bakom bröstningen, fick ligga kvar. De
obehagliga följderna läto länge vänta på sig, men inställde sig
på våren vid snösmältningen. Avloppstrummorna blevo fyllda
med is, och smältvattnet sökte sig genom det otäta taket och
genom valvet över det underliggande kapellet, skvalande ned
utefter en valvstråle. När denna effekt väl blivit konstaterad,
förekom man genast vidare skada genom att bortskotta snön,
men Langlet ansåg det bevisat, att Zettervalls anordning måste
ändras. I ett långt brev av den 21/a 1888 (RH.) redogör han för sitt
försök. Han talar vidare om ett av honom i hast utkastat
förslag, som enligt hans mening möjligen kunde göras tillämpligt.
Han ber på det vänligaste och enträgnaste, att hans förslag,
som dock icke återfinnes bland domkyrkans förvarade
handlingar, icke måtte upptagas onådigt, och att Zettervall måtte
betänka vilken »harm och nesa» det skulle vara för dem båda,
om, sedan allt vore färdigt, något liknande skulle hända som
nu hänt. Langlet talar också om anbringande av lätta plåttak
över bröstningarne till förekommande av svårare förödelse, men
anser att denna utväg, som skulle kunna tillgripas för de högt
sittande gavel- och turellbalkongerna, icke kan användas i fråga
om bröstningarna framför det nedre takets fotränna.
I det härpå följande svaret av den 26/a säger Zettervall,
att han är »lika angelägen och öm om sin byggmästarära som
Langlet» och icke vill utsäfta sig själv eller honom för harm
och nesa, men att han icke vill offra sin efter så mycket
studier och med så mycken möda hopkomna restaurationsplan för
ett hinder, som genom Langlets experiment bevisats icke vara
något hinder. »Ett tak bakom en skärm, som håller
snömassorna kvar, måste vara tätt. Men», fortsätter han, »jag vill
gärna göra vad göras kan för att få det bästa möjliga. Låt
oss göra balustraden öppen, såsom jag alltid velat, då tövattnet
får öppningar att rinna ut igenom.»
Zettervall gav emellertid till sist med sig och offrade i en
icke så obetydlig detalj sin restaurationsplan. I kommitténs
protokoll den 19/b 1888 heter det helt kort och gott: »arbets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
