Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala Domkyrkas restaurering 1885—1893 - IV. Fornminnen gudstjänst och opinion - 1. Fornminnesvården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iv. fornminnen, gudstjänst och opinion
35 i
riksantikvarien meddelade K. B., att skäl ej funnits till utfärdande
av de äskade vitesförbuden.
K. B:s resolution överklagades av riksantikvarien hos
Kungl. Maj:t. I underd. skrivelse den 7 december redogör
han först för vad förekommit och här ovan relaterats. Vidare
uppehåller han sig vid sina misstankar mot domkapitlets
omvårdnad om domkyrkan och hennes minnesmärken, vartill skäl
givits genom att för en del år sedan skadade skulpturer å södra
portalen ersatts med nya, utan att originalen tillvaratagits m. m.
Så anfördes såsom skäl för att han icke vänt sig till
domkapitlet utan till K. B. den omständigheten, att erfarenheten
lärt honom att icke begära upplysningar direkt av den
myndighet, mot vilken han möjligen kunde komma att framställa
ansvarsyrkande. I huvudfrågan sökte riksantikvarien därpå
vederlägga domkapitlets uppfattning beträffande underdånig
anmälan enligt kungl, förordningen 29/u 1867 § 9 i
sammanhang med Uppsala domkyrkas restaurering. Till sist hemställdes,
att Kungl. Maj:t ville med underkännande av K. B:s avslag å
riksantikvariens framställningar anbefalla upphörande av
arbetena på Uppsala domkyrka intill dess i nämnda förordning
föreskrivna anmälan blivit till Kungl. Maj:t ingiven och Kungl.
Maj:t med anledning därav fattat nådigt beslut.
I ytterligare en underdånig skrivelse av den 10 dec.
återkom riksantikvarien till vad av honom i den föregående
skrivelsen av den 7 dec. uppgivits. Han framställde vidare
klagomål beträffande tillvägagångssättet vid den Gustavianska
gravens öppnande den 2 okt., varvid någon person med
tillfyllestgörande kompetens icke varit närvarande för att iakttaga och
uppsätta berättelse över de jordiska kvarlevorna av de döda
kungliga personerna samt över beskaffenheten av den klädnad
som omgav dem, läget och utseendet av vart föremål, som
förekom i kistorna o. s. v. Han framhöll såsom sin uppfattning,
att, ehuru det visserligen icke funnes i lag föreskrivet huru
tillgå skulle vid öppnandet av en kunglig grav, det likväl varit
domkapitlets plikt att icke på egen hand besluta en
gravran-sakning och ett förflyttande av kistornas i materiellt hänseende
dyrbara innehåll utan att först invänta Kungl. Maj:ts beslut i
ärendet. Till sist anhöll riksantikvarien, att Kungl. Maj:t ville
bestämma, huru med de ur kistorna upptagna föremålen borde
förfaras, huruvida de skulle åter nedläggas — vilket knappast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
