Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Anmälningar och granskningar - Bernhard Schmeidlers Adamsforskningar av Gottfr. Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 i o
anmälningar och granskningar
ger dem en sådan rent saklig innebörd, som det här är fråga om.
Härtill kommer en annan omständighet. Utgår man från
Schmeid-lers åsikt, att Adam vid tidpunkten för verkets fullbordande
sedan minst ett år tillbaka ägde kännedom om konung Svens död,
ter det sig bra egendomligt, att historieskrivaren vid
dedikationsexemplarets överlämnande till Liemar lät uttrycken »qui hodieque
superest» och »qui nunc in Dania regnat», II: 26 och 28, kvarstå
orättade, ehuru de då, om Schmeidlers tidsbestämning vore riktig,
tydligt och klart stredo mot verkliga förhållandet. Då ett dylikt
förbiseende från Adams sida icke utan verkliga skäl bör förutsättas,
är det nog säkrast att med Lappenberg betrakta konung Svens död
eller rättare den tidpunkt, då dödsbudet kan antagas ha nätt
Bremen, som terminus ante quem för verkets fullbordande i den första
redaktionen. På grund av Sofus Larsens och Schmeidlers egna
forskningsrön rörande konung Svens frånfälle blir slutsatsen dä den,
att Gesta färdigskrivits senast på sommaren 1074.
Såvitt anmälaren förstår, är en sådan tidsbestämning väl
förenlig med i övrigt föreliggande fakta. Totalintrycket av Adams
præfatio och av den till arbetet fogade epilogen, båda ställda till
Liemar, synes mig vara det, att verket överlämnats till denne en
jämförelsevis kort tid, blott ett eller annat år, efter Liemars
ämbets-tillträde som ärkebiskop försommaren 1072 (jfr Schmeidlers egen
framställning, s. hj).1 Visserligen har Schmeidler för sin mening
åberopat jämväl den i epilogen till Liemar riktade harangen:
Et discordantes iungis ad oscula mentes,
i det att han anser den hansyfta på ärkebiskopens förmedlarroll i det
sachsiska kriget sommaren och hösten 1075. Det inses emellertid lätt,
att den ej med nödvändighet behöver tilläggas denna syftning utan
ungefär lika väl, såpass allmänt hållen som den är, kan avse händelser
och förhållanden under Liemars tidigare pontifikatsår,
förmedlingsaktioner av vare sig politisk eller annan natur. För den ovan
föreslagna dateringen av arbetets fullbordande och mot Schmeidlers tala
slutligen vissa med Adams uppgifter om de svenska konungarna på
1070-talet sammanhängande omständigheter. Vi få tillfälle att
återkomma härtill vid den granskning av Schmeidlers studie över den
svenska kungalängden närmast efter Stenkil, till vilken vi nu
övergå.
Det torde då vara ändamålsenligt att först i korthet referera
Adams egen redogörelse för utvecklingen i Sverige efter Stenkils
död. I den ursprungliga redaktionen av krönikan berättar han
(111:53) härom följande. På Stenkils bortgång följde en häftig
1 Den omständigheten, att verkets omfattning är så pass betydande, att
dess utarbetande måste ha tagit en icke alltför kort tid i anspråk, är härvidlag
icke att betrakta som en motinstans, eftersom materialinsamlingen
uppenbarligen till god del verkställts redan under ärkebiskop Adalberts tid och
nedskrivandet rent av kan ha påbörjats redan då (jfr Schmeidlers edition,
s. i f.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
