Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Anmälningar och granskningar - Bernhard Schmeidlers Adamsforskningar av Gottfr. Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
carlsson, schmeidlers adamsforskningar 4 i 5
tronstrid mellan tvenne personer, som båda hette Erik. De stupade
bägge i inbördeskriget, och hela kungaätten (omnis regalis prosapia)
var härmed utslocknad. Under sådana omständigheter inträdde i
fortsättningen abnorma förhållanden i riket, varunder även
kristendomens ställning blev svårt skakad: de biskopar, som
»metropoli-tanus», d. v. s. den bremiske ärkebiskopen, ordinerade för de
svenska stiften, vågade av fruktan för förföljelser inte bege sig till
sina stift utan föredrogo att kvarstanna i Tyskland, vadan Skånes
biskop fick övertaga omsorgen jämväl om de kristna församlingarna
i Götaland (ecclesiæ Gothorum), under det att i Svealand en
därvarande hövding vid namn Gniph sökte stödja kristendomen bland
folket.
Denna relation avser perioden från den icke närmare
dater-bara tidpunkt, då Stenkil dog — tidigast under senare halvåret
1066 — till ärkebiskop Adalberts död i mars 1072. Adalbert och
ej dennes efterträdare Liemar är uppenbarligen den
»metropolita-nus», som åsyftas. Liemars pontifikat behandlas överhuvud icke alls
i krönikan; Adalberts död var den tidsgräns, utöver vilken Adam
beslutat sig för att icke gå i sin skildring.1
Samma gräns upprätthölls sedan i regel även beträffande de
skolier, med vilka historieskrivaren efter den ursprungliga
redaktionens fullbordan så småningom försåg arbetet. Men i det här
föreliggande fallet nödgades han göra ett undantag. Förhållandet var
det, att han efteråt fick vetskap om att en i krönikan på det
ifrågavarande stället lämnad uppgift var förhastad. Det var icke så, att
den svenska kungaätten utslocknat med de båda Erikarna; en son
till Stenkil, nämligen Halsten, hade överlevt dessas fall och vart i
sinom tid konung. Adam fann alltså nödigt att korrigera
krönikans framställning i ett skolion, 84 (85), där rätta förhållandet
klarlades, och detta medförde i sin tur som konsekvens, att han i
nämnda skolion kom att något överskrida den för själva krönikan
uppställda tidsgränsen.
Skoliet är av följande innehåll. Sedan de båda Erikarna
stupat i en drabbning, blev Stenkils son Halsten upphöjd på tronen.
Halsten blev emellertid snart fördriven, varefter Anund från
Ryssland inkallades, och sedan även denne avsatts, valde svearna en
viss Håkan (quendam Haquinum) till konung. Håkan äktade »den
unge Olavs moder» (matrem Olaph iuvenis) — härmed avses
tydligen den norske konung Olav Kyrres mor. Om den nyssnämnde
Anund från Ryssland berättar Adam ytterligare i ett annat, till
fjärde boken hörande skolion, 140 (136), att han var en varm
kristen och på en folkförsamling berövades kronan, emedan han
vägrade offra till svearnas avgudar.
Det är dessa Adams skolier, som bilda utgångspunkten för
1 Adam torde ha tänkt sig, att hans kyrkohistoriska framställning i
sinom tid skulle fortsättas med en skildring av Liemars pontifikat (epilogen,
v. 33 — 35)-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
