Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala domkyrkas restaurering 1885—1893 - V. Restaureringen av kyrkans inre - 2. Monumenten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°
40 n. j. Söderberg: uppsai.a domkyrkas restaurering
feringen utan svårighet kunde borttagas och att det icke varit
fråga om anbringande av vapen som icke funnits förut, varom,
enligt kommitténs åsikt, det åberopade kungl, brevet enbart
handlat, utan att man endast sökt återställa redan förut å
minnesvårdarna i domkyrkan anbragta vapen i deras
ursprungliga skick. Kommittén anförde vidare, att »då ledning för
restaureringsarbetet, på detta sätt fattadt, på annat håll funnits, hade
den icke ansett nödigt eller ens lämpligt att påkalla
Riksheral-dikern för vapnens rättande efter heraldikens regler enligt en
senare tids mera kritiska uppfattning af dem».
I kommitténs protokoll förekommer ingenting vidare om
denna tvistefråga, som för övrigt utagerades mellan domkapitlet
och ecklesiastikdepartementet. Kungl. Maj:t resolverade till
sist d. 27/s 1892, att riksheraldikerns framställningar icke
föranledde annat yttrande än att den omförmälda schrafferingen å
Banérska vapenskölden borde borttagas.
Restaurering av monumenten var behövlig även i den östra
delen av kyrkan, men planer och önskningar gingo längre än
till botande av i ögonen fallande bristfälligheter. I skrivelse
till Zettervall i december 1890 begärde kommittén förslag dels
om förändrad anordning av Johan III:s monument och dels om
reparation av övriga minnesvårdar i kyrkans östra del, vilkas
tillstånd påkallade större eller mindre åtgärder (prot. G/ia 90).
I sammanhang härmed hemställdes vidare, huruvida icke ett
monument över fältmarskalken Magnus Stenbock lämpligen
kunde få sin plats i det Oxenstiernska kapellet över hans grav
i underliggande valv. Zettervall förklarade sig villig att
utarbeta förslag både till det ena och det andra. Med avseende
på det ifrågasatta Stenbocksmonumentet var han dock mera
reserverad. Han hade ingenting att invända mot saken, men bad
att få meddelande, huruvida man disponerade erforderliga medel
till minnesvårdens utförande på ett sätt, som var värdigt
mannen. Då Zettervall icke erhöll svar härpå, uppgjorde han ej
heller något projekt. Vad Johan III:s monument beträffar, drog
han sig också tillbaka, sedan han väl fått uppmätningsritningar
över den dåvarande anordningen och hunnit närmare betänka
sig. Han anslog kostnaderna för en ändring av uppställningen
till så högt belopp, att kommittén i sin penningnöd ansåg, att
några åtgärder i sådant syfte icke kunde komma ifråga.
Senare på hösten 1891 grep man sig emellertid an med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
