Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Joh:s Gabrielsson, Ärkebiskop Paulinus och prästdottern Margareta i Kumla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
joh:s gabriei.sson
i den ovan anförda avhandlingen.1 Det finns enligt Luther
massor av djävlar av olika arter och grader och han använder ofta
uttrycket »djävlarna» (pluralis) i stället för »djävulen». Lägst
på skalan stå s. k. Poltergeister (knackandar o. d.), för vilkas
verksamhet reformatorn säger sig själv hava varit utsatt både
här och där. Dock äro dessa nu i avtagande. En var kristen,
varje stad, varje furste har sin djävul; H. G. (= Hertig Georg)
har otaligt många djävlar, på riksdagen i Augsburg hade var
biskop en hel mängd djävlar med sig.2 Alla sjukdomar
härröra från djävulen, icke från Gud. Den onde verkar därvid
genom vissa medel, särskilt så att han — förgiftar luften.
Stumhet, dövhet, lamhet o. s. v. förorsakas av samme potentat.
Besatthet är av två slag, kroppslig och andlig; den senare är
värre, ty vid kroppslig besatthet är det endast kroppen, men
icke anden (der Geist) som är angripen. Djävulen är särskilt
fientlig mot barn, vilket visas därav, att de drunkna, uppätas
av suggor o. s. v. Han far ock in i kättare, såsom i den
stackars Thomas Münzer. Den onde har förmåga att hos
människorna framkalla syner, även ljusa sådana, t. ex. änglasyner.
Profetior ingivna av Satan gå ofta i uppfyllelse. Överhuvud
förbjuder Luther, att man frågar »spöken», d. v. s. djävulen,
om något eller lär något av honom. Till hans utdrivande bör
man ej bruka magi, utan bönen.3 Trots Luthers medeltida
massiva djävulstro är det den högre religiösa uppfattningen,
som hos honom är den allt behärskande. Om också hans
föreställning om ett otal onda andar så att säga kompenseras av
hans tro på ett otal av ännu mäktigare goda andeväsen, så är
dock grunden till hans trygghet ytterst hans gudsförtröstan.
Fråga vi oss nu, hur den store reformatorn skulle hava
bedömt fallet Margareta, så ger sig svaret av sig själft på
grund av den redogörelse för hans uppfattning, som vi ovan
lämnat, vid vilken redogörelse vi berört åtskilliga företeelser,
som hava vissa analogier i tilldragelserna i Kumla. Dock är
1 Att andarna hava kroppar av luft är det sedan uråldriga tider gängse
föreställningssättet, som återspeglar sig i själva orden ande, spiritus, rveOu.cz,
jfr också det hebreiska ruach.
5 »Ein jeder Bischof hat so viel Teufel mit sich dahin gebracht, so viel
ein Hund Flöhe hat um S:t Johannistag» (Predikan på Mikaelidagen,
Erlangen-upplagan XVII, s. 209).
3 Jfr Lindekholm, anf. arb., s. 430.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
