Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Joh:s Gabrielsson, Ärkebiskop Paulinus och prästdottern Margareta i Kumla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ärkebiskop paulinus OM prästdottern margareta i kumla t I i
i teologiska kretsar, tänkte sig dessa saker må meddelas ett
och annat ur Dahlbohms avhandling. Ehuru denna ventilerades
först år 1700, torde den däri framlagda åskådningen i allt
väsentligt få anses motsvara den, som var rådande på Margaretas
och Paulini tid, liksom den i huvudsak motsvarar det populära
åskådningssättet, bl. a. i spiritistkretsar, än i dag.1 Dahlbohm
anser, att änglarna fortfarande kunna låta sig skådas, och han
synes vara mindre skeptisk än Paulinus i fråga om dylika
uppenbarelsers faktiska förekomst. Änglarna, som även av Dahlbohm
fattas som rena andeväsen, kunna i likhet med de onda
andeväsendena åt sig producera ofullständiga kroppar eller gestalter
av luft och ångor, som utdunsta från människor, djur och annat.
De kunna därjämte såsom varande fullkomliga andar (d. v. s.
rent andliga?) sätta i rörelse ting, som äro utanför dem (alia
extra se movere). Djävulen kan förvandla sig i allehanda
gestalter. Andesyner och »spöken» äro dock ofta inbillningar
(t. ex. syner, som man har under rusets inflytande eller i
»me-lancholia»). Ljud av spöken bero likaledes ofta blott på
inbillning. Vi erinra om att Paulinus betecknade de i Kumla
hörda rösterna och musiken som inbillningar, vilka emellertid
för honom framstodo som obetingat framkallade av djävulen.
Demonerna, men icke de goda andarna kunna enligt
Dahlbohm liksom enligt Paulinus gå in i människan. De kunna sätta
henne i rörelse »tamquam motor suum mobile». Därigenom
bliva människorna vad man kallar besatta (svspYoujievot). De
av Dahlbohm uppräknade symptomen på besatthet passa till stor
del in på Margareta, om vilken författaren, såsom förut nämnts,
berättar genom att anföra ett utdrag ur Paulini skrift.
Dahlbohms diagnos är den, att Margareta var besatt av en
spådomsande, hon var en »pythonissa èvsp700|j.svY]».
Om det hittills om Dahlbohm sagda mestadels
överensstämmer .med Paulini uppfattning, av vilken han tydligen
påverkats, så representerar hans åskådning däremot ett betydligt
framsteg framför dennes däri, att han är medveten om att vissa
sjukdomar finnas, som visa symptom i hög grad påminnande om
besatthet, men som måste anses bero på naturliga orsaker. Han
anför (efter Voëtius) tolv kriterier, med vilkas hjälp verklig
besatthet kan skiljas från de sjukdomstillstånd, som likna besatt-
1 Att bemärka är dock, att både Luther, Paulinus och Dahlbohm äro
böjda för att förneka, att de döda kunna gå igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
