Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Elis Malmeström, Linnés religionsfilosofiska betraktelser i företal och inledningsord till Systema Naturæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O
ELIS MALMESTRÖM
kunde skriva lagar och bryta bygd för den dåtida vetenskapliga
världen och samtidigt ha en världsuppfattning, som till sin
allmänna struktur var nära nog oberoende av vetenskapligt
tänkande. Vi måste här säga »nära nog», ty en grundlig
undersökning skulle visa, både att Linné kände till tro- och
vetandeproblemet och alltså, då tron här är utgångspunkten, ansattes
av tvivel sprungna från vetenskapligt håll, och att han gjort
»aktningsvärda ansatser att upptaga och utnyttja de viktigaste
av samtidens allmänt naturvetenskapliga upptäckter och teorier».
Men — »Linné förmådde ej intaga dessa i sin spekulation, och
så lät han sin poetiska fantasi förleda sig att skapa definitioner
utan något fotfäste i verklighetens värld och därför också utan
klarhet och begriplighet» (Erik Nordenskiöld). Samme författare,
från vilken dessa citat äro hämtade, och som är erkänt sakkunnig
i »biologins historia», menar också i sin uppsats »En blick på
Linnés allmänna naturuppfattning och dess källor»1, att han
»helt och hållet ställt sig utanför de idéer, på vilka den tidens
naturvetenskap vilade». Man kan fråga, vad orsaken härtill kan
vara. Visst är, att svaret ej kan bliva enstydigt. Linnés
utrustning och disposition får ej lämnas ur räkningen: fantasi,
känsla, religiös övertygelse. Det är dock ej allt. Spekulativt
lagd var Linné på sitt sätt. Han har tänkt mycket. Vad var det
då, som gjorde, att han ej tänkte över hithörande ting i tidens
vanliga tankebanor? Helt säkert ligger en del av svaret i det
faktum, att Linné med sina oerhörda praktiska arbetsuppgifter
ej fann tid att sätta sig in i naturvetenskapens och — filosofins
allmänna grunder efter skolåren. Man besinne blott vilket
arbete han utförde i Uppsala och Holland, alltså hur bräddfyllt av
slit och strävan just för systematiskt vetenskapliga uppgifter
hans liv är under de betydelsefulla 2o:de—3i:sta åren. Att
just detta sedan i sin tur till största delen kan förklaras av hans
empiriska drift och naturvetenskapens dåvarande ställning ligger
ju i sakens natur. Emellertid — just denna Linnés bristande,
rättare sagt, ensidiga, kontakt med de livsåskådningen och
världsförklaringen grundläggande tankarna i samtiden ger nyckeln till
att Linné, då han nödgades spekulera över världen,
naturföremålen m. m. gör det med utgångspunkt frän vad han läst om
dem i yngre dagar. Nordenskiöld säger i sin förut nämnda
artikel, att Linné sju gånger citerar Seneca. Det är antalet av
1 Svenska Linné-Sällskapets årskrift. VI, 1923, s. 19 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
