Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Elis Malmeström, Linnés religionsfilosofiska betraktelser i företal och inledningsord till Systema Naturæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉS RELIGIONSFILOSOFISKA BETRAKTELSER 2 C)
de citat, Linné själv angiver under IMPERIUM NATURÆ. Hans
beroende av Seneca är, såsom redan framgått, vida större, än
han själv låtsas om. Tager man med INTROITUS också, kan det
anslås mycket högt. Nordenskiöld säger: »hans (Senecas)
Quæstiones .. . var under medeltiden den mest använda
lärobok i fysik. Huruvida boken ännu i Linnés barndom lästes
som skolbok, har jag ej lyckats utröna, men tydligt är, att
han som ung fått göra dess bekantskap, ty i de
fackvetenskapliga kretsar, i vilka han som vuxen blev införd, gällde den
säkerligen inte som auktoritet.» Ehuru intet ljus kunnat spridas
över frågan om Quæstiones användes som skolbok i Växjö eller
ej, (den finnes ej bland läroböckerna i 1724 års skolordning),
har denna av Nordenskiöld dragna slutsats i högsta grad
skenet för sig och måste gälla som det rimligaste, intill dess
full klarhet kan nås. D. v. s. allt talar för, att Linné, när han
vill diskutera och klargöra naturfilosofiska spörsmål, griper
tillbaka till intryck från ett första bildningsskede, det där bibeln
och klassikerna intogo hedersrummet. Han skulle väl annars
icke, såsom han gör, ha bibehållit sin uppfattning om elementen.
Den är utan tvivel i stort sett densamma från 1735 ända in på
ålderdomen. Som exempel kan anföras, att den förekommer i
Tankar om Grunden till Oeconomien genom Naturkunnogheten
och Physiquen, 1740, och Curiositas naturalis, 1748,
Philo-sophia botanica, 1751, andra att förtiga. Och detta är av en
viss betydelse att fastslå, ty på uppfattningen av elementen
hänger sedan uppfattningen av naturföremålens och jordklotets
sammansättning. Vad Linné anser om dem är alltså av största
vikt, med dem stå och falla naturligtvis alla ur dem härledda
företeelser. Någon modifikation av läran om de fyra elementen är
väl heller ej möjlig: antingen godkännes den eller också får den vika
för en helt ny uppfattning. Det är då intressant att se, att Linné
redan 1735 uttalar sig om denna lära på sådant sätt, att intet i
sak senare behöver ändras. Då kallas nämligen elementen »ubique
obvolitantia», överallt lättrörliga, kringfarande, och det sägs, att de
ligga till grund för naturföremålen, som bildats av elementen. Men
detta är blott allmänna antydningar; utförligare har Linné
redogjort för sin uppfattning i upplagorna 1758 och 1766.
Om vi bortse från den olika — motsatta — ordning, vari
elementen i dessa upplagor tagas, och hålla oss blott till deras
verkligt karakteristiska attributer, få vi följande schema:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
