Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Maria Cronquist, Teologfrekvensen i Sverige efter 1830 - III. Teologfrekvensen - 1. 1830—40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEOLOGFREKVENSEN I SVERIGE EFTER I 830
I 5 I
religiösa egenskaper på grund av hans starkt betonade
ämbets-mannakaraktär.1 Naturligtvis hindrar detta icke, att det fanns
ett stort antal utmärkta och religiöst ansvarskännande präster.
Det har förut framhållits, att teologfrekvensen till stor del
beror på hur stor rekryteringsbasis den kan räkna med, och
att denna till stor del bestämmes av de allmänna strömningarna
oeh deras ställning till teologi, kyrka och prästämbete,
enkanne-ligen den allmänna värderingen av prästens kall. Vi kunna på
grund av det ovan sagda påstå, att rekryteringsbasis under
denna period torde ha synnerligen stort omfång. Den utgöres
helt enkelt av hela det svenska folket, varhelst studiehäg finnes
verk och äro jemväl de förste, att deruti med godt exempel föregå. Den
fattige och övergifne finner i Prestens hus lindring för sin nöd, ja äfven vid
flere tillfällen nödiga läkemedel, och vid Församlingens och Prestfamiljens
gladare högtidsdagar glömmer man icke den fattiges undfägnande. För de
förmögnare i Församlingen är umgänget med Presthuset alltid behagligt; den
anständige främlingen är alltid välkommen, och i de nordliga provinserne
ser man ogerna, att en resande far förbi prestgården och tager nattqvarter
på den närbelägna gästgifvaregården. Hvar och en, han må vara främling
eller inföding, som önskar litterair sysslosättning, finner hos Pastorn icke
allenast ett utvaldt bibliotek, utan äfven, på ganska många ställen,
Fäderneslandets nyaste litteraira alster, och man kan icke visa sig tacksammare, än
då man meddelar sin värd det nya man kan känna. Den, som med
uppmärksamhet genomreser Sverige och känner språket, skall visserligen
bestyrka alla dessa anmärkningar. Och då en sådan prest tillika är en
rättskaffens Christi Tjenare, som med kärlek och glädje sköter sitt af Herran
anförtrodda kall, då må hvarje oväldig dömma, om icke en sådan prest skall
kunna verka oändligt mer, äfven för sina åhörares själavälfärd, än den, som
väl af hela sitt hjerta älskar, samt med nit och villighet sköter embetet, men
som täres af jordiska bekymmer, eller förmedelst sin ringa utkomst omöjligt
kan föregå sin Församling med exempel af gästfrihet och välgörande. I
sanning, kan det endast genom goda yttre omständigheter vara möjligt för
presteståndet, att med erforderlig kraft och värme medverka till embetets
höga ändamål.» Svenska kyrkolörfattningar, del I, sid. 148.
1 Jfr Linderholm, Det svenska kyrkolifvets reorganisation. Upsala 1915,
sid. 52 f. »Prästens och hela hans kyrkas uppgift är nu mera än någonsin
vorden rent religiös . .. Man är ej nöjd därmed, att det frågas och svaras
på predikstolarna som i fordom tid eller opersonligt och å ämbetets
vägnar.» Jfr även Stadener, Dagens Nyheter d. 17 aug. 1924: »Men i viss mån
har han (prästen) fordom kunnat överflytta något av detta ansvar på kyrkans
lagar ocli ordningar. Numera är han mer än någonsin hänvisad till att
handla på eget ansvar inför Gud och samvetet . . . Hela samhället kräver
detta.» I samma riktning yttra sig Y. Brilioth och T. Andræ, Dagens
Nyheter d. 17 aug. 1924.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
