Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scott verksamhet i Sverige. II. Tal och predikningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handlingar till george scotts verksamhet i sverige 3 i I
hwilken, enligt allas gemensamma intyg, har åstadkommit mera skada
i landet än något annat, som kan nämnas. Sådane tillwerkare och
försäljare hafwa sina ögon så uteslutande fästade wid, äro så
förblindade af eget bästa, att de besinna icke sin plikt att se på ens
annars bästa; den usla egennyttan uppslukar alla tankar på andras väl
i denna riktning, och fastän tillwerkningen och försäljningen sprider
sjukdom, oenighet, fattigdom, elände, brott och döden i landet, se
tillwerkarena och försäljarena endast på den uppburna
penninge-winsten, eller trösta sig, när samwetet någon gång oroas, med den
förnuftet owärdiga, af Guds ord ogillade satsen: »gjorde jag icke
detta, så finnes det wäl många, hwilka gerna åtogo sig det, och
tillwerkningen, försäljningen blefwe icke minskad, fastän jag
upphörde dermed.» Ack, de glömma huru litet gehör ett sådant
för-swar skall winna, då hwar och en af oss kommer att göra
räkenskap för sig sjelf. Men den inskränkta tiden warnar oss att ej
widare widröra denna del af ämnet.
Wi återkomma till de Christnas plikt i anseende till förtärande
af spirituösa drycker, och wi tro oss finna, att landets wanor och
belägenhet äro sådana, det hwar och en, som will lyda Apostelens
förmaning, måste för andras bästa wara beredd på att, om än bruket
af Brännwin är för honom behagligt, eller, som han inbillar sig,
behöfligt, aflägga detta af kärlek för medmenniskor, för att
derigenom bidraga i sin mohn till det ondas utrotande, och om än
ingenting uträttas med detta afläggande, förblifwer dock plikten
oförändrad. Wi undwika denna gång att tala om de rysligheter,
hwilka födas af Brännwinets öfwerflödiga bruk; wi föra eder icke
till de fattigstugor, fängelser, dårhus, kyrkogårdar och afrättsplatser,
der så’ talrika brännwinsoffer äro att uppräkna; wi kalla eder icke
att skåda dessa uslingar, hwilkas wämjeliga mensklighet är så
förtärd af brännwinslågan; wi sammanfatta icke öfwerdrifna målningar
öfwer detta bedröfliga skådespel, som föres af brännwinets olyckliga
slafwar; wi blotta icke de andeliga och ewiga följderna af
rusdryckens förstörande werkan; wi söka ej att röra känslorna, ty det
brusande känsloswallet sätter förnuftet ur stånd att uttala en så
kraftig, beslutsam och oföränderlig dom öfwer rusdrycken, som saken
fordrar. Wi anföra en lugn, lärd författares ord, hwars witnesbörd
är destomera opartiskt, som han är ingen wän af
Nykterhets-föreningar. Han säger sig tro, »att det onda hos oss kommit till en
höjd, som är i hög grad wådlig, som förtjenar att af alla redliga
och förståndiga på det ömmaste behjertas och som hotar wår stat
och wår ära och wår mensklighet med icke mindre än undergång.
Wäl må det wara sannt, hwad af så mången med stor
sjelfförnö-jelse göres gällande, att rusigheten är sällsyntare nu än förr; att i
de högre stånden det numera icke är en ära utan en skam att wara
öfwerlastad; att det numera lika så litet är en hedersplikt för wär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
