- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjugusjunde årgången, 1927 /
6

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hugo Odeberg, Föreställningarna om Metatron i äldre judisk mystik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I o

HUGO ODEBERG

ligen som den bibliske Henok. Denna identifieringsprocess faller
till tiden inom 2:a århundrandet e. Kr. Redan i 2:a
Henoks-boken1 spela idéerna om Henoks transformering till ett upphöjt
änglaväsen en stor roll; detta föreställningskomplex är ju för
övrigt påvisbart, ehuru i outvecklad form redan i 1 Henoks
70 kap. och i Jubileerbokens 4 kap.

I bägge Metatron-styckena sker identifieringen av Henok
med Metatron pä så sätt, att Henoks upphöjelse från jorden och
den jordiska människovarelsens form sker i successiva stadier;
de olika funktioner, som i det tidigare skiktet fattats som ’från
begynnelsen’ tillhörande Metatron, skildras härvid såsom successivt
meddelade åt Henok, allteftersom han stiger högre och högre i
den himmelska världen. Denna identifiering av Henok med
Metatron har haft genomgripande betydelse för
Metatron-före-ställningarnas utveckling. Under hela den judiska mystikens
historia ända fram till i8:de århundradets Qabbälä påträffar man
identiteten av Henok och Metatron såsom en fast rotad
tradition. Enär denna tradition går tillbaka just till 3 Henok’s
Meta-tron-stycken, på vilka man förresten medvetet stöder sig, så
torde ett kort referat av dessas framställning här vara befogad.

I det längre Metatron stycket heter det (5 kap.), att Guds
nJTU’ [S’kinä], d. v. s. gudomen såsom närvarande och verksam
i människovärlden, bodde på jorden även efter ’Ädäms utdrivande
från paradiset. På grund av att S’liinäs glans överskyggade hela
jorden, d. v. s. den gudomliga närvaron omedelbart uppfattades
av människorna, kunde inga onda andar få makt över
människorna, icke heller drabbades de av sjukdomar eller ledo någon
slags smärta. Detta tillstånd forsatte tills ’Ænös2 framträdde.
Denne, Ænö§. blev upphovet till avgudadyrkan, eller, som det
heter, ’alla avgudadyrkares överhuvud’: Ænös vände människornas
sinnen från Gud till avgudadyrkan och trolldom (magi). Därmed
förlorade de känslan av den gudomliga närvaron, och på samma

1 Se särskilt 2 Henok rec. B., 213, 224—243; jfr rec. A. ib.

2 D. v. s. den i 1 Mos. 426 omnämnde tJ’UX (Enos). Anledningen till att
’Ænös här framställes såsom avgudadyrkarnas fader, har man säkerligen att söka
i en medveten opposition mot den i vissa kretsar härskande ’Ænös-mystiken;
’Ællös var urmänniskan (ü’ljN = människa) och budbäraren, ’tidsålderns väktare’,
i vilken senare roll han uttryckligen identifieras med den bibliske tfijN

t. ex. i de mandeiska källorna). I 3 Henok övertager Henok ’Ænös’ roll och
’Ænös repudieras.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1927/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free