Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl Allan Moberg, Orientaliska inflytelser på utbredningen av det latinska rimofficiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5° CARL ALLAN MOBERG
ett sångstycke utan någon egenart i sin byggnad. Wagner1
synes mena, att vi i denna kommemoration ha att söka
anledningen till rimofficieantifonins förfall. Detta är väl sannolikt.
Måhända har här också orientalisk praxis hjälpt till att utplåna
antifonens ursprungliga natur av växelsång, som t. ex. i
àvaßafr|ioi-psalmerna inom den grekiska kyrkan, vilka grupperades tre och
tre till antifoner och utströddes till ett antal av 25 stycken över
hela oktoëchos (nämligen 3 för vardera av kyrkotonarterna I—VII
och 4 för den VIII). Dessa bestå av tre verser; mellan de bägge
senare står den lilla doxologin (Adjja . . . xat vüv). Benämningen
antifon låter oss förstå, att här förelegat en växelkörsång; men
den utfördes icke så utan i en följd utan växling2 (utom i de
konservativa klostren på Athosberget).
Må nu vara därmed huru som helst: då antifonens samband
med psalmodin upplåses, falla de sista textliga och musikaliska
fjättrama, som hittills hindrat en konstnär att självständigt forma
den efter sitt eget gottfinnande. Den litterära stilen hos dessa
nya antifoner ha vi redan något uppmärksammat, deras
musikaliska karaktär blir i ej mindre hög grad förändrad. Den nya
antifonen utmärkes av ett uttrycksfullare, stundom nästan
lidelsefullt tonspråk, vari också de tonala strävanden, som man kunnat
konstatera inom sekvensens och hymnens melodivärld, komma
till sin fulla rätt: tonarternas modala egenskaper utpräglas
därhän, att melodin s. a. s. pendlar mellan tonikan (grundtonen,
finalis) och dess kvint, vilka under inflytandet från folklig musik
utöva en allt starkare inverkan på melodins uppbyggnad.
Anti-fonernas initia utpräglas allt mera till stereotypa melodiformler,
’ Einführung etc. I3, s. 157.
2 Häröver klagar den h. Nikodemus, som påpekar, att antifonin
utmärkes ej blott av den enkla växelsången utan av en växling med just
samma forniel i de alternerande körerna: "Avxicprövoug SogoXoffag ... o
ép|isvsysxat, oxt èy.s£va{ xàs rä8às ånoü i^aXXsv, 6 évàj aöxàj
i’jiaX/.s y.ai à äÅXoj’ -/.aS-ibs xal xci>pa £3x1 ’ExxÅrjafa xà
XTjS ’Oxxrarjxo’J àvxf^cova, Sf^opa är/ÄaSY), xoü aöxoü ävaßaS-|ioö
8OT/.aata£o-|iàvou ànå xov Iva -/.åt arco xöv àXXov /opöv’ 69-sv ayàXXooaiv oi åica;
tJjctX-Xovxsg xöv y.àä-s ävaßafr|iiv àjtö sva |iövov x°P®v xat 8i7tX.aatà£oDaiv
a’jxdv . . . èxnfaxooat yàp ëaxt xà àvxJcpæva xrjj x&v ävS-uptovtov aig|iaaJag.
(Jfr CabrOL, Dictionnaire d’archeologie chrétienne et de liturgie I, 2, spalt
2483O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
